Tag

existensfilosofi

Browsing

Jag klämmer in mig i Sveriges minsta studio i Radiohuset sätter på mig lurarna och säger hej till Christer från Christer och Morgan rapporterar i P3. Vi ska tala om val, om hur man vet vad man ska välja och varför det är så svårt. Programmet ska sändas i morgon ifrån en valfiskbuk i Göteborg. Vi gör en förinspelning.

Någon har varit där i studion före mig. På några lappar på bordet jag står det “Reinfeldt” och sedan “Tranströmer vs Läckberg.”

Varför är det så svårt att välja?
Det frågar Christer när jag fått på mig lurarna med den blå markeringen och jag tänker och säger att det utmanar bilden av oss själva. I den stund jag väljer visar jag vem jag är, i den stund jag väljer så skapar jag mig själv. Jag är den där som … läser, tittar på tv, motionerar, klär mig i svart eller rosa, har skägg eller har rakat av mig det. Mina val avslöjar mig. Det är känsligt, helt enkelt.
Och då talar vi vidare om att varje ja till något är ett nej till något annat. En vinst är på samma gång en förlust. Inte konstigt då att valen skapar ångest.

Hur vet man att man valt rätt?
Det vet man inte, funderar jag vidare. Tänk dig att kosmos är oändligt stort och dessutom hela tiden i rörelse. Dina val är sammanlänkat med alla andra händelser, allt påverkar allt. Du fattar ett val idag – och vips har livet ändrat sig i morgon. Men, som filosofen och författaren Albert Camus säger, du måste välja trots allt.

Men hur kan man veta vad man ska välja?
Frågar Christer och jag berättar om Søren Kierkegaards idé om att man faktiskt kan träna sin vilja. I sitt vardagsrum hade Søren ett skåp med 50 udda kaffekoppar. Var man gäst hos Søren så var man vid kaffet tvungen att välja. Och inte slarvigt, bara så där, utan efter långt och moget övervägande, inkännande: Vilken kaffekopp skulle kunna berika mitt liv idag?
Andra filosofer menar att det kan vara lättare att hitta sin vilja genom att komma på vad man inte gillar. Det där tyckte Christer kändes bra. Ungefär så hade han själv tänkt när det gäller valet på söndag. Vilka partier var minst olikt det han själv trodde på.
Och så ett tredje sätt att lära sig välja, som jag inte tror jag hann med i programmet, inkubationstiden. En av de existentiella filosoferna menar att ett val inte ska pressas fram. Ställ din fråga till dig själv, gå och grunna, sov, vanka omkring, gör något annat och se en dag har frågan mognat och uppenbarat sig.

Så där ungefär pratade vi idag Christer och jag via länk Göteborg–Stockholm.

Samtalet live i morgon torsdag 10 september 17.07.

FOTO Carsten Tolkmit, enligt cc

Finns det någon mening med livet frågar sig SvD:s Idagsida den här veckan och det är förstås en av mina favoritfrågor. Inte så att jag vill ha det slutgiltiga svaret, jag vill fundera på det. För mig räcker det att vila i osäkerheten. Jag vet att jag är här, men jag vet inte varför.

När jag förra året läste existensfilosofi och existensfilosofi på Södertörns högskola fick vi många möjligheter till grubblerier. Här är det ingen som söker det rätta svaret, tvärtom bygger hela filosofin på att ingen vet men vi alla har rätt att söka.

Här lite ledtrådar, lite redskap för den som vill börja utforska verkligheten själv, som vill vara barfotafilosof:

Meningen med livet del 1: Vi är, det vet vi, men egentligen vet vi inte vad det där lilla ordet är betyder. Det var det filosofen Heidegger försökte reda ut i den nästan oläsbara boken Varat och tiden. Efter två böcker, gav han upp, inte ens vad själva varat är kan vi hitta. Vi är fast vi inte vet vad det är att vara.

Filosofen Levinas talar om Oändligheten på ett sätt som jag gillar. Om vi antar att allt är ett enda. Att kosmos och vi ingår i samma vara, vi är helt enkelt tillsammans, så kan vi kalla det för Oändligheten. Oändligheten, skriver Levinas, är ett av de få ord som beskriver det vi tror att det ska beskriva. Det Oändliga är oändligt och, enligt Levinas, omöjligt för en människa med begränsade redskap att förstå. Här har vi alltså den yttersta meningen: En obegriplig men ytterst närvarande Oändlighet.

Meningen med livet del 2: Inom existenspsykologin talar man sedan om meningen med livet. Inte som ett påstående utan som en fråga: Vad tror du är meningen med livet. Här undrar man om det finns en övergripande menig med att vi finns och att vi är vid liv. Svarar gör man inte kollektivt, tvärtom. Svaret måste du själv formulera. Och kanske inte bara en gång utan flera under livets gång. Det finns de som menar att det är Kärlek. Att kärlek är den kraft som håller livet samman, utan den skulle ingenting finnas. Om vi alla, inklusive våra och kosmos minsta beståndsdelar stötte bort varandra skulle allt lösas upp. Sören Kierkegaard var en av dem.

Så finns det de som menar att det inte finns någon mening med livet. Att det i grunden är meningslöst, men att vi för att ha lust att leva måste hitta på någon. Jean Paul Sartre skriver det, vi måste leva trots allt.

Meningen med livet del 3: Existenspsykologerna menar att det finns en mening till, meningen i livet. Just det – i. Det här är din allra mest privata anledning att leva. Meningen i mitt liv till exempel är förstås att för första gången i min släkt skapa en familj som inte krackelerar, där medlemmarna inte är lättade när de andra dör. Men just det här funderandet på meningen med livet är också min privata mening. Varje morgon stiger jag upp lika nyfiken på om jag kommer att hitta ett nytt svar, en ny ledtråd, en människa som funnit något annat.

Och så kan man väl sammanfatta meningen i livet. Det som får dig att gå upp, att vilja något, att orka, att sträva.

Så, om vi sammanfattar. Där finns kanske en yttersta mening, meningen med Oändligheten. Kanske finns det också en övergripande mening för oss människor, meningen med livet. Och så har vi redan, medvetet eller omedvetet, skapat oss en mening i våra liv.

NYFIKEN: SEPT, Sällskapet för Existentiell Terapi.

KOMMER SNART!

Apropå frågor så startar snart jag och min kollega Ann Pålsson ett nytt nätverk why! för oss som inte kan sluta fråga. Böcker, journalistik, prylar och inte minst samtal irl med filosofer, hjärnforskare, teologer, läkare, psykologer, existentiella tänkare, arkitekter om allt det där som vi själva undrar över. Mer info  kommer närmaste veckorna.

 

En gång pekade maken på mina bokhyllor. Hyllmeter efter hyllmeter av psykologisk, filosofisk och religiös litteratur. Och så sa han:
“Tycker du att det har hjälpt?”
Nej, det var inte elakt menat, bara en kärleksfull pik från en praktiker till en grubblare som njuter av att fundera över de stora frågorna fullt medveten om att jag aldrig kommer att få några slutgiltiga svar.

Förra året fick jag fullt utlopp på kursen Det existentiella samtaletSödertörns Högskola. Timme efter timme av samtal och föreläsningar om döden, relationer, jaget, medvetandet ur filosofisk och psykologisk synvinkel. Fantastiskt år som radikalt förändrat mitt sätt att se på verkligheten.

SMAKPROV
Bara ett exempel: Det är lätt att tro att de flesta ser samma verklighet som jag. Pröva idag med att tänka tvärtom. Det är ingen som ser verkligheten som du, det är bara du som betraktar kaffekoppen, barnet och träden på det här sättet.

Ja, så där höll vi på. Har du chansen så sök, jag önskar att jag kunde gå kursen en gång till.
Istället fortsätter jag själv nästa vecka med en utbildning i existentiell vägledning på Sällskapet för existentiell terapi, SEPT.

Första lektionen ska vi fundera över frågan:
Är vi människor mer rädda för att leva än för att dö?

Ja, är vi det? Är jag det? Och i så fall, vad får det för konsekvenser.
Maken nickar och säger:
“Fundera på det du medan jag klipper gräset.”

BILDEN
Överallt i Bhutan vajar fanor för att påminna om livets djupa värden.
FOTO Ann Lagerström