Man kan se nyårslöften som en del av vårt konsumtionssamhälle. Precis som köket, trädgården, bilen räcker vi aldrig som vi är. Vi måste förskönas, föryngras, förbättras. Men stämmer det? Eller skulle vi må bättre om vi tog emot oss själva så som vi är.

Här kommer ett utdrag.

Ofta befinner jag mig i ett inbördeskrig där olika viljor rasar. Den ena vill delta i julruset, gå på julmarknad, baka något extra. Den andra vill dra sig tillbaka, vara i fred. Båda är jag. Men vem vinner idag?

Det är inte så konstigt att det där med julklappar är så svårt. Varje paket innehåller inte bara en present utan också massor av oskrivna regler.

Det är lätt att ge och avstå om du vet vad det får för effekt. Men att sluta köra bil, dra ner på konsumtionen och börja äta vegetariskt utan att egentligen veta om det hjälper, det kräver en annan form av ansvar för framtiden. Filosofen Folke Termsan kallar det – offerlös altruism.