Tag

livsfilosofi

Browsing

Stockholm 21 december 2017 08.14

Morgonsamtal med min vän präster Ted Harris.
Vi talar om andlighet. Eller snarare vi talar om ett annat sätt att se på andlighet.
T: ”Om vi istället för Gud utgår från mänsklighetens eviga fråga: Vad är det att vara människa …, säger Ted
A: ”…och hur ska jag leva?”
T: ”Just det, så skulle man kunna säga att alla som söker svar på de två frågorna är andlig.”

TED: Alla som söker svaret på vad det är att vara människa är ur mitt perspektiv andliga.

A: ”Men jag tycker ordet står i vägen, det pekar på en sinnesstämning, jag är andlig, istället för på ett utforskande.”
T: ”Så kan det vara. Vad tycker du om Aristoteles eudaimonia, mänsklig blomstring.”
A: ”Fint ord, men svårbegripligt för många.”
T: ”Jag vet. Vad jag är ute efter är människans sökande. Om det fick representera det andliga så skulle nästan alla kunna betraktas som religiösa.”
A: ”Men kan vi inte bara släppa det andliga och religiösa och istället skapa ett nytt ord som kan inbegripa ett existentiellt utforskande. Sökande tycker inte jag heller är ett bra ord, det skvallrar om att det finns något specifikt att finna. Något vi i förväg vet att vi söker.”
T: ”Utforskande, som du sa nyss, det är et ord.”
A: ”Ja, Så man kan stanna vid frågorna istället för att jaga svaret.”
T: ”Just det.”
A: ”Det är det jag gillar med de existentiella filosoferna. De är troende och tvivlare och ateister, judar och kristna, i en enda röra och ingen av de slår fast att de har svaret. Utforskandet fortsätter, den ene tar vid där den andre slutat.”
T: ”Begreppet Gud är problematiskt i den formen av sökande.
A: ”Men hur ska den här termen bli kort och lättförståelig: Existentiell utforskande, livsutforskning …”
T: ”Varför kan vi inte använda Sören Kierkegaards ord: Innerlighet, ett innerligt utforskande. En innerlig utforskning av mitt eget liv …”
A: ”… och min plats i världen, i kosmos. Tänker på meningsforskarna som talar om mikro, meso och makro-mening. Mikro: Förståelsen av mig själv. Meso: Förståelsen av vad det är att verka i världen. Makro: Förståelsen vem vem jag är i det stora hela, i kosmos, i varat. Innerlighet är för mig den metod som du behöver för att kunna utforska de här tre dimensionerna.”

Ett innerligt utforskande av vad det är att vara.

T: ”Ett innerligt utforskande av vad det är att vara.”
A: ”Något sånt.”

FOTO: Neticola Sny enligt CC

 

Kanske är det för att så många av mina nära dog innan jag var 30. Kanske är det för att jag funderar på mycket på livet. Kanske var det begravningen av en fågelunge i en kompost när jag var liten som väckte mitt intresse. Hur som helst har jag alltid varit fascinerad av döden och det där märkliga fakta att vi bara stiger in i livets drama, har en roll under några decennier, i bästa fall ett sekel, och sedan bara kliver ut.
Här ett citat från konstnären Marina Abramovic, som just nu ställer ut på Moderna museet i Stockholm. Hennes tankar om sambandet mellan liv och död liknar filosofen Martin Heideggers begrepp i-döden-varon, att leva medveten som sin egen död. Och författaren och filosofen Albert Camus övertygelse att just för att vi vet att livet är absurd kan vi verkligen njuta av det.

Jag fattar inte hur folk kan vara medvetna om det och ändå ägna sig åt en massa skit.

Du sysselsätter dig en del med din egen död. Du lär redan ha planerat din begravning?
– Självklart! Det viktigaste är hur man lever och hur man dör. Jag intervjuade nyligen en kvinna i Brasilien som var 110 år gammal och frågade henne vad som är viktigast i livet. Hon sa: ”Det viktigaste är hur du träder in och ut ur livet.” Det är det vackraste jag har hört på länge. Jag är inte besatt av döden, men vi ska alla dö, så varför tänker vi inte på det? Det enda att förhålla sig till livet är att njuta av det ännu mer. Och jag njuter verkligen av mitt liv. Varje dag kan vara den sista, man vet aldrig. Hur vet vi att en asteroid inte är på väg att kollidera med jorden? Vår värld är bara en liten prick i det stora kosmos. Jag fattar inte hur folk kan vara medvetna om det och ändå ägna sig åt en massa skit.”
Ur intervju i Svenska Dagbladet.