Browsing Tag

hjärnforskning

HJÄRNAN, INTERVJUER

INTERVJU: Tania Singer om empatins tre ansikten

Feb 3, 2015

EMPATI – tre olika sätt
att känna med andra

Någon skrattar och du gör likadant. Någon gör sig illa och du rycker till. Någon berättar om sitt liv och du fylls av ömhet och värme. Tre känslor. Tre sätt att uppleva vad andra känner. Tre helt olika reaktioner i hjärnan.

Professor Tania Singer är psykolog och neuroforskare, hon leder arbetet vid Max Planck Institute for Human Cognitive and Brain Science i Leipzig och är en av världens ledande forskare på hjärnan och känlsor. För några år sedan gav hon sig själv en närmast omöjlig uppgift: att kartlägga vad som händer i hjärnan när vi känner empati. Continue Reading…

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone
BLOGG, HJÄRNAN

Vi läser högt när vi läser tyst

Jan 26, 2013

Skärmbild_2013-01-26_12_53

FOTO:   Eddie enligt Creative Commons

Jag sitter i soffan och läser Åsa Nilsonnes nya roman En passande död som kommer på Natur och Kultur i april. Vi ska träffas på måndag och det där samtalet om livet och vad som händer när hjärnan inte längre vill fungera ska med tiden blir det en intervju i Modern Psykologi.
Eftersom jag i morse till kaffet läste om att läsa så iakttar jag mig själv där i soffan. Är det så, som forskaren Marcela Perrone-Bertolotti och hennes kolleger  säger, att vi inte läser ”tyst”, utan hör en tydlig röst där inne i huvudet när vi läser för oss själva.
Jag prövar på sidan 11:

Kanske fanns det något han hade velat kasta innan vi gick igenom hans lådor, vände in och ut på det som fanns kvar av hans liv.

Jo, Marcela, på mig stämmer det. Jag hör en tydlig röst därinne, och precis som du och dina kolleger säger så läser den inte monotont utan engagerat.

PROVA SJÄLV Läs något, vad som helt och lyssna till dig själv.

Det roliga med här, enligt forskarna, är att det centrum i hjärnan som i vanliga fall tar emot riktiga ljud från riktiga röster också reagerar på den här inre läsaren. Vi ”hör” alltså vår egen inre röst.
Nu blir jag eftertänksam, tänker vidare, på uppmuntrande ord och elaka kommentarer från mitt eget inre. Hör jag också dem? Låter mitt eget uppfostrande jag som en riktig röst, som någon som talar utanför mig själv? Skulle det stämma så kanske det inte är så konstigt att vi har svårt att skilja på inre och yttre budskap, på kritik/uppmuntran från andra och från oss själva.

LÄS MER här

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone