Browsing Tag

forskning

HJÄRNAN, INTERVJUER

INTERVJU: Tania Singer om empatins tre ansikten

Feb 3, 2015

EMPATI – tre olika sätt
att känna med andra

Någon skrattar och du gör likadant. Någon gör sig illa och du rycker till. Någon berättar om sitt liv och du fylls av ömhet och värme. Tre känslor. Tre sätt att uppleva vad andra känner. Tre helt olika reaktioner i hjärnan.

Professor Tania Singer är psykolog och neuroforskare, hon leder arbetet vid Max Planck Institute for Human Cognitive and Brain Science i Leipzig och är en av världens ledande forskare på hjärnan och känlsor. För några år sedan gav hon sig själv en närmast omöjlig uppgift: att kartlägga vad som händer i hjärnan när vi känner empati. Continue Reading…

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone
BLOGG, EXISTENTIELLT, FÖRUNDRAN

Livets ursprung finns i ditt vattenglas

Maj 22, 2014



Ibland är det underbart att vara journalist. Som tidigare i veckan när jag fick chansen att fråga professorn i teknisk vattenresurslära Kenneth M. Persson om hur gammalt vattnet i mitt vattenglas är. Så här gick det till:

Hej Kenneth
jag skriver just nu om dop och skulle jag vilja ha med lite fakta om vatten. Läste på en expertsida att vattnet vi har på jorden idag är lika gammalt som jorden, dvs ca 4,5 miljarder år.
Stämmer det?
Vänliga hälsningar
Ann Lagerström

Hej Ann!
Kul och klar fråga. Svaret blir som vanligt omständligare.
Grundsvaret är enkelt. All materia som finns på jorden skapades när vårt solsystem blev till för ungefär 4,6 miljarder år sedan.
Continue Reading…

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone
BLOGG, PSYKOLOGI

Män och kvinnor reagerar olika på stress

Mar 18, 2014

Stress gör människor egoistiska och okänsliga för andras känslor och behov. Så såg hypotesen ut när forskaren Claus Lamm och hans kolleger på universitetet i Wien satte igång sina försök. Ett antal försökspersoner utsattes för mild stress, nåja mild, bland annat var de tvungna att tala inför publik, och efter det fick de ett antal frågor av typen:
Vad känner du just nu?
Vad känner den här personen du har framför dig?
Om du var den där personen, hur skulle du göra då?
Dessutom fick de imitera andra människors rörelser.

Och döm om forskarnas förvåning är det visade sig att deras hypotes stämde – på män, medan kvinnor fick större medkänsla under stress. 
Hur kommer det sig? Ja det vet inte forskarna. Kanske, spekulerar de, har kvinnor lärt sig att de får mer stöd av andra om de är duktiga på samspel. Kanske beror det på att kvinnor får mer av det sociala hormonet oxytocin när de är stressade, vilka andra undersökningar visat.

KÄLLA: Science Daily 

FOTO Leonard J Matthews

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone
BLOGG, FORSKNING, HJÄRNAN, NYTT OM MÄNNISKAN

Det du läser stannar kvar

Jan 8, 2014

Boken du läser påverkar både din kropp och din hjärna flera dagar efter att du lagt ner den, visar ny forskning från Emory University.

Häromnatten läste jag en deckare. Den var obehaglig. Handlade om barn som dödade varandra. Om blod och misstänksamhet. Det kändes inte bra, men boken var skickligt skriven och jag kunde inte lägga ner den innan jag fick veta vem mördaren var. Nästa morgon när jag vaknade märkte jag att känslan fanns kvar. Det kröp längs ryggraden. En oro rörde sig ungefär där revbenen slutar. Dagen därpå likadant. Boken, berättelsen, den där lilla pojken, fanns kvar.

Och nu läser jag att det finns alldeles ny forskning som visar att läsande lämnar spår i hjärnan som inte släpper taget. Fortfarande fem dagar efter att försökspersonerna hade slutat läsa var både ett center som är kopplat till språkkänslighet fortfarande aktivt och en annan del av hjärnan som man vet är kopplade till att vi föreställer oss saker, som att vi själva eller någon annan springer.

Det här, menar forskarna visar att läsande, och kanske också andra berättelser, inte bara passerar genom hjärnan utan faktiskt lämnar spår. Storyn, särskilt huvudpersonen, tror forskaren Gregory Berns, hänger kvar. Hur länge, det vet man inte, men minst fem dagar.

Och jag tänker på att jag aldrig tyckt om skräckfilm. Och jag tänker på allt jag tar in på en dag – bilder, statusuppdateringar, nyheter, böcker, filmer, tv-program, samtal, sms – och jag tänker på hur hjärnan på ett eller annat sätt måste ta hand om detta. Hur allt det där stannar där inne som aktiviteter bland tiotusentals, kanske hundratusentals celler och jag får genast lust att som Dottern medie, mobil och internetfasta.

LÄS MER A Novel Look at How Stories May Change the Brain
FOTO: Mo Riza enligt Creative Commons

BOKTIPS från Anna Reet Gillblad. Istället för läskiga deckare föreslår hon att jag ska ta fram den gamla klassikern Flow av Mihaly Csikszentmihalyis (länken är till ett TED-talk med honom). Den somnar man gott av och har bra aktivitet i hjärnan när man vaknar hälsar hon.

FOTO Peter Berkman enligt CC

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone
BLOGG, EXISTENTIELLT, NYTT OM MÄNNISKAN, PSYKOLOGI

Lyssna på din kropp

Feb 7, 2013

Blunda och lyssna på din egen kropp, blunda och försök att räkna dina hjärtslag, uppmanade Manos Tsakiri,s som är doktor i neuropsykologi på University of London, en grupp unga kvinnor mellan 18 och 26.De räknade, och Manos registrerade hur nära de kom verkligheten. Kunde ta emot budskapen från sitt eget inre, från sin egen kropp.

Så fick de svara på frågor. Om hur de tyckte att de såg ut, vilka mått deras kroppar hade, hur friska var de, hur mycket energi hade de. Och resultatet visade att ju lättare kvinnorna hade att uppleva sitt inre desto mindre uppfattade de sina kroppar som objekt, desto mer var de ett med sig själva.
Många människor ser på sig själv utifrån, som om det vore någon annan som tittade på dem, menar Manos Tsakiris Kroppen blir inte en del av ett sammanhållet jag utan ett objekt, det blir någon annan. Och det här, menar han, kan vara orsaken till allt från ätstörningar till depressioner.

Blundar.
Lyssnar.
Hör inte ett enda hjärtslag.
LÄS MER

FOTO ▲ r n o

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone
BLOGG, EXISTENTIELLT, NYTT OM MÄNNISKAN, RELATIONER

Nej – vi är inte från olika planeter

Feb 5, 2013

Nej, kvinnor är inte från Venus och män är inte från Mars, tvärtom är vi mer lika än vi tror. Harry Reis, professor i psykologi vid universitetet i Rochester har tillsammans med sina kolleger närstuderat 13 olika studier på mer än 13 000 människor som försökt påvisa att män och kvinnor är två arter av människan.

Genom att undersöka hur studierna är gjorda och analysera dem med en annan form av statistik har forskarna fått fram helt nya resultat. Idéen att vi är olika är så djup att även vetenskapen utgår från att det är sant, säger forskarna. Och letar man efter skillnader så är det det man finner.

En sak är säker. Män är i medeltal längre och har bredare axlar. Bara så ni vet. Och det finns fler kvinnor som gillar smink. Men när det gäller personlighet, sexualitet, medkänsla, aggressivitet, mattekunskaper et c så är skillnaderna mycket större inom könet än mellan. Dessutom, säger forskarna, så är varje människa komplex. Det finns män som gillar fotboll och syr kläder, kvinnor som är vårdande och gillar att meka bilar, veka män, aggressiva kvinnor …

Män och kvinnor är helt enkelt fel kategorier att dela upp människan i, menar forskarna. Troligen är vi alla helt unika kombinationer av allt det som en människa kan vara. Till och med kan det vara så att vi kan vara ännu mer, att själva föreställningen inte bara av vad det är att vara man och kvinna, utan av vad en människan kan vara begränsar oss.

”Att betrakta varandra utifrån stereotypa kön hindrar oss från att se varandra som individer. Det kan också hindra oss från att uppnå vissa mål. När man tror att  psykologiska och intellektuella tendenser definierar en människa så riskerar man att tro att de är medfödda och omöjliga att förändra, och därmed är det meningslöst att försöka utvecklas.”

Harry Reis, professor i psykologi

Inom existenspsykologin talar man om människan som möjligheternas möjlighet och uppmanar oss alla att nyfiket se på oss själva utan fördomar. Om jag inte betraktar mig som kvinna i en viss ålder på en viss plats med en viss utbildning och ett visst jobb och i vissa relationer och med vissa åsikter –  vem kan jag då vara, vad kan jag då känna?

Filosofen Jean Paul Sartre menar att vi aldrig ska påstå något om oss själva med hjälp av verbet är. Varje gång vi säger: Jag är … det ena eller det andra så låser vi fast oss i en position. Istället menar Sartre att vi ska försöka lära oss att säga: Jag har valt att … jag lever som … just nu ägnar jag mig inte åt … hittills har jag inte tyckt om …

Idag ska jag försöka betrakta mig själv och andra som möjligheternas möjlighet.

LÄS MER om vad forskarna funnit.
FOTO Helena Perez García, enligt CC.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone
BLOGG, HJÄRNAN

Vi läser högt när vi läser tyst

Jan 26, 2013

Skärmbild_2013-01-26_12_53

FOTO:   Eddie enligt Creative Commons

Jag sitter i soffan och läser Åsa Nilsonnes nya roman En passande död som kommer på Natur och Kultur i april. Vi ska träffas på måndag och det där samtalet om livet och vad som händer när hjärnan inte längre vill fungera ska med tiden blir det en intervju i Modern Psykologi.
Eftersom jag i morse till kaffet läste om att läsa så iakttar jag mig själv där i soffan. Är det så, som forskaren Marcela Perrone-Bertolotti och hennes kolleger  säger, att vi inte läser ”tyst”, utan hör en tydlig röst där inne i huvudet när vi läser för oss själva.
Jag prövar på sidan 11:

Kanske fanns det något han hade velat kasta innan vi gick igenom hans lådor, vände in och ut på det som fanns kvar av hans liv.

Jo, Marcela, på mig stämmer det. Jag hör en tydlig röst därinne, och precis som du och dina kolleger säger så läser den inte monotont utan engagerat.

PROVA SJÄLV Läs något, vad som helt och lyssna till dig själv.

Det roliga med här, enligt forskarna, är att det centrum i hjärnan som i vanliga fall tar emot riktiga ljud från riktiga röster också reagerar på den här inre läsaren. Vi ”hör” alltså vår egen inre röst.
Nu blir jag eftertänksam, tänker vidare, på uppmuntrande ord och elaka kommentarer från mitt eget inre. Hör jag också dem? Låter mitt eget uppfostrande jag som en riktig röst, som någon som talar utanför mig själv? Skulle det stämma så kanske det inte är så konstigt att vi har svårt att skilja på inre och yttre budskap, på kritik/uppmuntran från andra och från oss själva.

LÄS MER här

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone