Tidningen LEVA 0604
Inte lycklig - men nöjd
- senaste nytt från lyckoforskningen
Uppdraget var:
Hitta den senaste forskningen och berätta för Levas läsare hur man blir lycklig.
Sagt och gjort.
Och nu vet jag, och ska strax berätta för er, men först måste vi bestämma oss för vad det är vi talar om.
Alla talar om lycka - men när jag läst både artiklar, böcker och internetsiter skulle jag vilja kalla det - nöjd.
Låter lite gammeldags, som något min mormor kunde sagt. Låter inte så sexigt heller, inte så himlastormande, överväldigande, hisnande. Passar inte i någon filmtitel, eller kvällstidningsrubrik, knappt som artikel i ett livsstilsmagasin.
Men det är inte lycka - utan att vara nöjd forskarna talar om.
Det handlar om att njuta av det som är - och att hantera det oväntade, otrevliga och obehagliga på ett så effektivt sätt som möjligt.
Är ni fortfarande där? Är ni intresserade av lite lycka-light, av att bli lite mer nöjda.
Bra - då kör vi. Så här säger forskarna efter snart ett decenniums nöjdhetsforskning.

Hälften är nöjda
Konstaterande nummer 1.
De flesta människor i väst, alltså mer än hälften, påstår sig vara nöjd. Men vi kan bli nöjdare.
Konstaterande nummer 2.
Nöjdhet kommer inifrån.
Konstaterande nummer 3.
Bara du kan göra dig själv riktigt nöjd.
Det är amerikanen Martin E. P Seilgman som fått forskarna att byta spår - bort från rotandet i våra problem till uppbyggandet av en kunskapsbank som beskriver varför vi mår bra. Och så här långt har de kommit.
Det är i första hand vårt förhållningssätt till världen som gör oss nöjda - inte världen i sig. Allt det vi tror är en garant för att ett gott meningsfullt liv - pengar, utbildning, barn, resor - ger inga större utslag på nöjdhetstesterna. Det är inte heller så att svåra upplevelser -skilsmässa, sjukdom, nära anhörigas död - på lång sikt ger människor ett olyckligt liv. Nej, säger forskarna provocerande, de flesta av oss överdriver svåra händelsers påverkan på livsloppet. Det mesta, också det värsta, går för det mesta över.

Ta livet som det kommer
Självklart finns det en gräns för hur svårt en människa kan ha det och på samma gång känna sig nöjd och glad. Men den gränsen går långt under det vi tror är förutsättningar för lycka. Det stavas, mat för dagen, tak över huvudet och människor omkring oss som vi kan lita på. Något som de flesta av oss faktiskt har.
Nej, det är något helt annat som är avgörande.
Det är vår inställning det handlar om, vårt förhållningssätt, vårt sätt att tolka oss själva och världen.
Nöjda och lyckliga, säger forskarna, är de människor som ser, uppskattar och använder sig av sina starka sidor, accepterar sina svaga och tar livet lite som det kommer.

Älta inte misslyckanden
Missnöjda och olyckliga är de som hänger sig åt att grämas över sina svagheter, ältar sina misslyckanden och strävar efter att bli perfekta.
Gör alltså det första, sluta med det andra.
Det låter enkelt, men är kanske inte så lätt i ett samhälle som kultiverar motsatsen: ett ständigt tjat om våra tillkortakommanden, både som individer och nation och upprepade löften om att allt kommer att bli bättre bara vi - utveckla oss själva, byter ut, bygger om och skaffar nytt.
Nej, ska vi finna lyckan, den som stavas n - ö - j - d, så anbefalls lite mer slapphet, lite mer låt-gå, jag-är-bra-som-jag-är, det-ordnar-sig-nog och så min mormors hälsning från 1800-talet "gläd-dig-åt-det-
lilla".

Det gäller att vara realist
Människans problem, säger lyckoforskarna, är att hon koncentrerar sig på just problemen. Det är de vi tänker på. När livet är gott rusar vi omedvetet och oreflekterat vidare. När det är illa så tenderar vi att gräva ner oss och älta.
En lycklig människa är realist. Hon vet att livet går upp och ner, men att de flesta av oss faktiskt har det ganska bra för det mesta. Därför håller hon inte kvar de svåra händelserna utan släpper de så fort hon kan. Hon är inte ledsen längre än hon sörjer. Är inte arg om hon inte längre känner någon ilska.

Kamp i hjärnan
De onöjda håller kvar, som om de vill känna olust. De ältar, surar, gnäller och oroar sig.
Orsaken tror forskarna kan vara en kamp mellan våra gamla primitiva reptilhjärna, djupt nerbäddad i skallen, och de yngre frontalloberna, som sitter strax under pannbenet.
Frontalloben ser sammanhang, sköter vår personlighet och våra sociala relationer. Reptilhjärnan koncentrerar sig på att upptäcka hot och försvara oss.
Den förra ser framåt, den senare samlar på faror.
Den förra är ganska ung, långsam och reflekterande, den senare är snabb, väloljad och rätt enkelspårig och hulligan-aktig.
Av överlevnadsskäl tenderar hjärnan att låta reptilen vinna och ge oss en orealistiskt mörk bild av vår situation.

Så motverkar man olust
Det kan vi motverka. Det, menar forskarna, ska vi försöka motverka. Och här kommer några tricks som de funnit effektiva:
1. Tänk på något negativt som hänt dig. När var det? Vad hände? Hur påverkar det dig idag? Upptäck att det mesta gått över.
2. Berätta för någon om det svåra, gråt ut mot en axel - det hjälper faktiskt.
3. Ägna dig åt tacksamhet - sitt en stund varje kväll och skriv ner fem saker att vara tacksam över. De är fler än du tror, ofta fler än det vi sörjer och grubblar över.
4. Var din egen försvarsadvokat. När de inre neggiga krafterna kör sin litania: kan inte, törs inte, det går inte, du får inte - så mobilisera den inre försvarsadvokaten som med Jösses flickor ropar: Ja - du kan, du vill, du törs.
5. Skriv ett långt brev till någon som du har något att tacka för. Åk sedan dit och läs upp det för dem.
6. Engagera dig i andras lycka. Gör gott - det gör dig gott.

Kartlägg dina starka sidor
Svagheter har vi alla, glöm dem, titta istället på dina starka sidor.
Vad är du bra på? Vad blir du glad av?
Teorin är enkel:
Du förlorar energi på att yvas över dina svagheter. Så låt bli det.
Du förlorar energi på att älta allt du inte har och inte kan. Så låt bli det.
Du får energi av att göra det du är bra på. Så gör det.
Du får energi av att göra det du blir glad av. Så gör det.
Det låter ju självklart, men det räcker att titta på sig själv, på mig själv, för att se hur avigt vi beter oss. Själv kan jag räkna upp en hel rad med saker som jag borde sluta med eftersom jag aldrig kommer att bli bra på det:
matlagning
inredning
städning
bantning...
... för att istället ägna mig mer åt att jobba, ordna fest, vara mentor och läsa böcker.
Vet du inte vad du är bra på så finns det en självhjäpstest utformad av de positiva psykologerna:
http://www.reflectivehappiness.com

Sträva efter lagom
Jag har länge skämts för min inkonsekventa shoppingstrategi. Trots goda föresatser att för en gångs skull bete mig rationellt köper jag ändå det som faller mig in, det som "känns bra". Sen må det vara en mascara för 128 eller ett hus för några miljoner.
För det mesta blir jag nöjd - huset var en hit - men då och då blir det riktiga bottennapp, nämn aldrig ordet motorbåt.
Nu skäms jag inte längre utan inser att jag gjort helt rätt och följt Barry Schwarts lyckorecept.
Om vi generaliserar påstår denna professor vid Swarthmore College, har människor två olika förhållningssätt till livet:
De är perfektionister eller praktiker.
Perfektionisterna vill ha ut det mesta möjliga av allting - och gör ett grundläggande förarbete innan de fattar beslut. Praktikerna gör så gott de kan, ibland inte ens det.
Sätt de här två framför en tv med 400 kanaler, skriver Schwarts i en av sina artiklar, och se vad som händer.
Perfektionisten går systematiskt igenom alla kanalerna och försöker sedan bestämma vilket som skulle ge henne bästa valuta för nedlagd tid.
Praktikern zappar lite fram och tillbaka tills hon hittar ett program som verkar intressant, och så tittar hon på det.
Resultat: Perfektionisten hinner bara se slutet på sittprogram och när hon väl sett det undrar hon om det kanske inte fanns något bättre. Praktikern slökikar på sitt, och går sedan hyfsat nöjd och sätter på en kopp kaffe.

Den nonchalante är lyckligast
Det finns alltså inget vetenskapligt samband mellan att arbeta hårt för att skapa sig lycka och att nå den. Tvärtom. Perfektionisterna, eller som de heter på engelska The Maximizers, är olyckligare, mer deprimerade och har mer ånger och ångest än The Satisficers, som förhåller sig mer nonchalant till livet.
Det finns inte heller något samband mellan att ha många möjligheter och lycka. Den som har mer än sex saker att välja på har svårare att fatta beslut och får mer ångest efter det att man bestämt sig.
Varför vet forskarna inte. Kanske är det helt enkelt svårt för oss att hålla så mycket i huvudet. Kanske aktiveras ångerknappen när det finns så många möjligheter till felval.
Troligen, skriver Schwarz, är kombinationen - "jag ska ha det bästa" och lycka en omöjlighet. Det går helt enkelt inte att veta när man nått fram - hur ska man kunna avgöra vad som är de snyggaste kläderna, det läckraste mannen, det bästa jobbet? Otillfredsställelsen ligger helt enkelt inbädddad i själva projektet.
"Lagom", "helt ok" och "tillräckligt" blir sällan fel - för antalet ting, relationer och jobb som ligger sisådär mittemellan är så många. Helt enkelt alla - utom de "sämsta" och de "bästa.

Pengar, barn, prylar funkar inte
Samhällets föreställning om vad en människa behöver och våra reaktioner på dessa framgångskriterier tycks inte stämma alls.
Utbildning och pengar gör inte människor lyckligare enligt forskningen. Och att vara ung är verkligen inte någon garanti. Vill du bli riktigt nöjd får du vänta till 70+.
Barn är också ett tveksamt lyckorecept. De som har ett är lite lyckligare än de som är utan. Men för varje nytt barn sjunker förnöjsamheten.
Prylar funkar inte heller, nya grejer ger en mycket ytlig och kortvarig lycka. Orsaken, säger forskarna är att vi i grunden fortfarande är primitiva jägare. Och jägare kan inte nöja sig med det byte de lagt ner, då riskerar stammen svält och undergång. Nej, på'n igen. Ju mer du shoppar desto mer kommer du att uppleva att du saknar något.

Bli frisk av att vara glad
Flera undersökningar visar att den som är glad för livet och tacksam för det den har är friskare och lever längre. Att sträva och kämpa, avundas och misströsta påverkar kroppens egen kemi och därmed immunförsvaret.
Saker som gör oss glada är också nyttiga. Vackra, goda, njutningsfulla ting som konst, musik, frukt och rosendoft ökar den goda kemin och därmed immunförsvaret. Skratt är också bra, det vet man nu, ett äpple och en rolig rulle förlänger livet.

Sitt still bli lycklig
Meditation hjälper - eller snarare, de som mediterar har med aktivitet i de delar av hjärnan som man idag vet har med njutning och nöjdhet att göra.
Att munkar som suttit i åratal och mediterat har lättare att förhålla sig till livet är väl inte helt uppseendeväckande, men nu har stressgurun Jon Kabat-Zinn, som vi skrivit om förut här på Leva, testat meditation light på ett antal vanliga dödliga, anställda på ett bioteknologiskt företag. En gång i veckan i åtta veckor löd uppdraget - och det hjälpte! Inte bara direkt efter provperioden - utan fortfarande två månader senare var deras nöjdhetscentrum nöjdare.
GÖR SÅ HÄR:
Traditionell grundläggande meditation är i teorin inte svårt.
Sitt still, rak rygg, händerna i knät, inga korsade ben. Sänk ögonlocken, titta på en punkt på golvet och koncentrera dig på nuet.
Några minuter, 20 eller en timme. En gång i veckan, en gång om dan, vid behov.
That's it.
Det svåra är det där sista - var i nuet. Några hjälpmedel. Koncentrera dig på andningen - in....ut....in...ut. Eller räkna andetagen, eller följ diafragmans rörelse eller hur luften passerar in och ut genom näsan.
Om du tappar koncentrationen, börja om igen utan att gnälla och gnata på dig själv.
Tänk TILLBAKA - och så gör du det.
Mer hokuspokus är det inte.

Och så är det bra med motion
Sorry soffpotatisar, men att röra på sig skapar goda förutsättningar för att också bli en lyckligare människa.
Forskningen är entydig - motion driver ur stressenhormonerna ur kroppen och ersätter de med lyckokemi, depressionerna lättare, sömnen fördjupas, humöret ljusnar - läste också häromdagen att de senaste rönen visar att bebisar till motionerande mammor blir intelligentare.