EXISTENTIELLT, LIVSSTIL

Sartre, mormor, mamma, dottern och jag

Maj 19, 2014

Idag skulle min mamma Sally ha fyllt 91 år och jag funderar över hur mycket som hänt på fyra generationer.Mormor Lisa där högst upp till vänster, född på slutet av 1800-talet, dotter till en fattig arrendebonde, gick i skolan de dagar hon hade skor. Svalt om vintrarna. Lärde sig sy av sin mamma och tog emot beställningar. Träffade min morfar f d stataren och eldaren per annons (modernt!) och blev  brinnande socialdemokrat. Kämpade för kvinnlig rösträtt, och vann. Sydde, stod i affär, skötte allt i hemmet och ägnade fritiden åt politiken.
Mamma – realskola, sekreterarutbildning, längtade ut i världen men blev hemmafru

på 50-talet då arbetarsönerna blev tjänstemän. Valde det för att få gifta sig med min charmige far, valde trots att hon hatade det (och då menar jag hatar). Två barn. Urusel på att städa, tvätta och laga mat. Längtade ut. UT! Hur det var? Se filmen Revolutionary Road. Började jobba när vi blev stora. Pappa stack. Mamma fick förföljelsemani och cancer och dog bitter 58 år gammal.

Jag, född 1955 och gjort allt det som mamma och mormor talade om. Rest, ätit p-piller, gått på universitetet, arbetat, röstat, fått två barn, skrivit, och levt med make som inte styr mina val och som varit pappaledig och dessutom, tack och lov, är duktig på hushålle (jag har dåligt påbrå där). Jag har, som en terapeut sa en gång, levt deras drömmar och betalt priset i form av stress, störd sömn eller det som en doktor kallade ”dubbelarbetande-mamma-syndromet”.

Sanna, född 1985, radikal, fil mag och gymnasielärare, projektledare på Pride ung, sambo med Martin och två katter och just nu fast besluten att inte skaffa några barn.

Tittar på oss fyra och tänker på det där med val. Hur stort handlingsutrymme har en människa? Jean-Paul Sartre, den franske filosofen, menade ju att vi var dömda att välja. Att även den som är fjättrad kan välja att tänka fritt. Simon de Beauvoir, hans livspartner, försökte mildra. Nog finns det omständigheter som begränsar en människas frihet. Och moderna existensfilosofer och psykologer talar mer om val i relation till vad som är möjligt.

Nej, mormor kunde inte gå på universitetet hur mycket hon än hade velat. Hon kunde inte få tillräckligt mycket grundutbildning för att ens söka och hon hade definitivt inga pengar att finansiera studierna med. Däremot använde hon det hon faktiskt hade – sin tid, sin energi, sitt engagemang – och gav sig själv och oss andra rösträtt.

Mamma är mer komplicerad. Hon hade mycket av det som mormor inte fick, men valde att säga nej till det för kärlekens skull. Här handlar det faktiskt om ett eget fritt val, det där svåra som filosofen Sören Kierkegaard talade så mycket om: Du står och väger – ska du välja A eller B. Gifta dig med Arne och bli hemmafru eller tacka nej till kärleken och välja att arbeta, att vara fri. Mamma hade ett val, men konventionen på 50-talet, hemmafruvurmen som bredde ut sig i varenda veckotidning, och avsaknaden av förebilder gjorde det svårt för henne att lyssna till sin inre röst som jag vet ropade NEJ!
Skärmbild_2014-05-19_14_27

För mig har det varit mycket lättare, jag kan inte skylla någon av mina val på brist på möjligheter eller yttre tvång. Om jag valt mot min egen vilja någon gång finns orsaken inom mig. Antingen som konventioner eller som arv från mormor och mamma och alla andra kvinnor som i alla tider har varit tvungna att anpassa sig eller som brist på förebilder eller varför inte –  ren feghet.

Och Sanna. Ja, kanske är hon ännu friare än jag. Kanske är hennes val ännu mer en fråga om att väga inre världen mot varandra. Vad är rätt – i förhållande till mig själv?
Och då kan man fundera. Den press som min mormor kände på grund av fattigdom, politiskt förtryck och stela könsnormer kom utifrån. Var faktiska, som man brukar säga inom existensfilosofin, faktiskt, påtaglig. Hon frågade sig inte om hon kunde förverkliga sig själv utan vad som var möjligt.
Den press vi känner idag kommer ur föreställningen att allt är möjligt och att det är ett nederlag att välja fel, att inte utnyttja sina möjligheter och ”bli den du faktiskt är”, att för-verkliga dig själv.
Undrar vad mormor hade sagt. Undrar hur mammas liv hade sett ut om hon inte fyllt 90 idag 70.

NYFIKEN PÅ EXISTENSFILOSOFI? Gå med i en av höstens samtalsgrupper där vi funderar över vad det är att vara människa med hjälp av existentiella filosofer, psykologer och den senaste hjärnforksningen. LÄS MER HÄR

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

You Might Also Like

No Comments

Vad tänker och känner du?