BLOGG

OM ATT VARA GOD: Vad är det vi talar om?

Dec 17, 2016

Det pågår en eldig diskusson om relationen mellan godhet och att ge pengar till de EU-medborgare som sitter i våra städer och ber om hjälp. Den är vildvuxen och jag måste försöka reda ut detta för mig själv. Mycket kretsar kring ordet god i koppling till vad vi gör i relation till de EU-medborgare som sitter på gatorna och ber om pengar.
För mig blir diskussionen svårare om vi blandar in ordet god. Vad betyder ordet, vad talar vi om när vi antingen anser att andra är goda eller att de är själviska?
För mig blir det enklare om jag försöker reda ut vilka lagar som gäller och vilka ställningstaganden som ligger på mig själv, och bara på mig.
Frågorna blir lite fler, och det är lite olika svårt att svara på dem:

Vilken rätt har människor att försöka skaffa mat, bostad och utbildning till sina barn?
All rätt enligt de mänskliga rättigheterna. Att fattiga EU-medborgare använder sin rätt är inget vi kan eller bör kritisera.

Vilken rätt har de som tigger att vara här? 
All rätt, de är EU-medborgare.

Vilken rätt har EU-medborgarna att tigga?
Än så länge är det inte förbjudet att tigga, det vill säga, att be någon annan om en gåva,  ett sådant förbud skulle gälla inte bara EU-medborgare utan också Amnesty, Frälsningsarmén, Stadsmissionen et c. Olika förslag har kommit för att begränsa tiggeriet. Helt förbund, någon form av tiggerilegitimation et c.

Vilken rätt har EU-medborgarna att bosätta sig på gatorna?
Här gäller samma regler som för svenska medborgare. Allemansrätten gäller, med sina restriktioner. Inom stadens gränser får man enbart på anvisade platser slå läger, laga mat, äta, dricka, kissa och bajsa. EU-medborgare ska förstås följa samma regler.

Vilken skyldighet har jag att ge pengar? 
Lagligt sätt ingen alls. Det är helt upp till mig själv och min privata moral.
• Vilken uppfattning har jag om vad som är bäst för den som ber om pengar (Hjälper jag dem? Det finns filosofer, teologer och samhällsvetare som stödjer den tanken. Eller håller jag dem kvar i en i längden ohållbar lösning på deras stora problem? Samma sak här, du kan även här få stöd för din åsikt hos olika intellektuella.)
• Vem har jag ansvar för (mig själv, mina närmaste, släkten, vännerna, grannarna, Stockholmarna, svenska medborgare, invandrare, flyktingar, EU-medborgare, världsmedborgare)? Här kan du finna tänkare i olika discipliner som du kan luta dig emot om du vill. Och i förlängningen vem är ansvarig för medborgarna i EU? De enskilda länderna (Rumänien, Bulgarien) eller EU gemensamt? Eller har vi i Sverige ansvar för alla EU-medbogare om de kommer hit?

Vilken rätt har jag att kalla pengar (resurser) för mina?
• Hur mycket av mina egna pengar är jag villig att dela med mig av (Hur mycket skatt vill jag betala i jämförelse med vad jag får tillbaka av service och skydd? Hur mycket pengar är det rimligt att ha på sitt bankkonto när andra lider?)
• Om jag vill dela med mig av mina pengar, till vem ska jag göra det? Till mina närmaste, avlägsna släktingar, vänner, svenska medborgare, flyktingar … världens fattiga? Där de gör mest nytta? Till de svagaste? Ska jag tänka på lång sikt eller kort sikt? Ska jag dela ut pengar själv eller gå via en organisation? Vilken organisation är i så fall den bästa?

JAG BROTTAS
Jag brottas med alla de här frågorna själv.
Är inte klar med mina svar. Ibland vågar eller orkar jag inte ta upp dem ens för mig själv. De ställer så grundläggande frågor om vad det är att vara människa och mitt ansvar inför andra.
Så här vacklar jag:

Mitt idealistiska jag tänker:
Vi människor lever tillsammans på den här minimala planeten. Riktigt bra kommer vi inte må förrän vi alla hjälps åt att ge varenda människa en grundtrygghet i form av mat, minimilön, bostad och sjukvård. Vi bör alla hjälpas åt för att nå det målet.
Mitt politiska jag tänker:
Jag vill inte tillbaka till den där tiden då människor fick hjälp av en slump därför att rika människor förbarmade sig. Då betalar jag hellre mer i skatt och låter staten fördela till de svaga, och till mig själv när jag är svag.
Mitt generösa jag tänker:
Jag ska ge bort allt jag inte själv behöver för att ha ett rimligt gott liv.
Mitt egoistiska jag tänker:
De pengar jag har har jag själv samlat ihop, jag har rätt att njuta av dem.
Mitt realistiska jag tänker:
Det här är en fråga som jag som individ inte kan hantera på ett bra sätt. Jag vill att vi gemensamt utforskar de här stora grundläggande frågorna om mänsklighetens rättigheter och skyldigheter i relation till den enskilda människan.

Och så tänker jag: Låt oss inte förenkla den här frågan genom att känna skuld och skam när vi går och handlar eller genom att slåss om vem av oss som är god eller inte. De här frågorna är inte nya, vi har bara lyckats hålla dem på ansvar genom att bygga ett socialt system som dolt fattigdomen för oss, som av tur eller skicklighet skapat oss ett gott liv.

FLER BLOGGINLÄGG HAR DU HÄR

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

You Might Also Like

No Comments

Vad tänker och känner du?