Kaffe, en av de där allra vackraste morgnarna. Det är mors dag och jag läser Jackie Jakubowskis text ”Gå upp till pappa, jag kommer sen” i DN om hans mamma som en dag bara gick och lämnade honom, femåringen.
Texten berör mig djupt, och påminner om att ytan aldrig beskriver djupen och att sanningen är så mycket större än det vi någonsin kan omfamna.

Femton år senare, när Jackie är 20, träffar han sin mamma igen. Förstår lite mer, och accepterar att delar av en annan människas inre alltid endast kan tillhöra henne.

Det hände att min mamma också gick. Lämnade det liv hon aldrig velat ha. Disken, de obäddade sängarna, barnen, maken. Gick och var borta några dagar. Så kom hon tillbaka, med bullar eller godsaker som om ingenting hade hänt.

FOTO Andrea La Rosa, enligt cc

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

Vad tänker och känner du?