HJÄRNAN, MEDKÄNSLA

INTERVJU Tania Singer om tre sorters empati

Mar 1, 2016

EMPATI – tre sätt
att känna med andra

Någon skrattar och du gör likadant. Någon gör sig illa och du rycker till. Någon berättar om sitt liv och du fylls av ömhet och värme. Tre känslor. Tre sätt att uppleva vad andra känner. Tre helt olika reaktioner i hjärnan.

Professor Tania Singer är psykolog och neuroforskare, hon leder arbetet vid Max Planck Institute for Human Cognitive and Brain Science i Leipzig och är en av världens ledande forskare på hjärnan och känlsor. För några år sedan gav hon sig själv en närmast omöjlig uppgift: att kartlägga vad som händer i hjärnan när vi känner empati.

Par kallades till labbet och försökspersonen lades i magnetkamerans tunnel, strax utanför satt partnern som då och då fick ett ofarligt, men lätt obehagligt, stick. Och se, mycket riktigt, när maken kände smärta så reagerade både makans smärtnätverk och den del av hjärnan, insulan, som har med uppfattning av kropp och känslor att göra.

Nästa steg var att undersöka om vår empati gäller alla människor eller bara vissa och där kunde forskarteamet snart konstatera att svara – vissa. Vi känner med dem vi gillar, men reagerar inte alltid för okända eller dem som vi har något otalt med.
– Det var väldigt tydligt att hjärnan är programmerad för att bry sig mest om vår inre krets. Några gånger var det nästan skrattretande, berättar hon på konferensen Mind & Life i Berlin.

Så lär vi oss förakta
I en undersökning instruerade Tania Singers medarbetare försökspersonerna att föreställa sig att de höll på fotbollsklubben FC Basel. Sedan presenterades de för två personer där den ena påstods hålla på samma lag, medan den andra var supporter till FC Zürich. När Basel-anhängarna blev stungna flödade empatin hos försökspersonerna. Men när representanterna för Zürich-klacken hade ont, såg forskarna betydlig svagare reaktioner i de områden som har med smärta och känslor att göra.

Ja, det var till och med så att vissa manliga försökspersoner istället visade tecken på skadeglädje. Hos dem var det cellerna i nucleus accumbens som reagerade, och de visste forskarna sedan förut är kopplade till tillfredsställelse och belöning. Reaktionerna var så starka att Tania Singer var tvungen att fråga en av försökspersonerna: Njöt du av att se dem lida. Och svaret blev: Ja!

”Jag frågade. Njöt du av att se dem lida?
Och svaret blev: JA!”

– Så lätt kan du få en människa skifta från Moder Teresa till närmast sadister, säger Tania Singer där på konferensen, jag menar, de där supportrarna var ju bara skådespelare. Jag ser att ni skakar på huvudet, men då måste jag tyvärr meddela att de flesta av oss här i salen är lika lättlurade. Anslut dig till en grupp och du får genast ökad empati för dina kolleger och minskad för de som tillhör andra grupper. Det är skrämmande.

Brist på empati fara för mänskligheten
Den här upptäckten oroade Tania Singer. Om vi är så känslomässigt påverkbara av varandra på cellnivå, på samma gång som vi är så starkt genetiskt programmerade för att känna mer för vår egen grupp, ligger mänskligheten illa till i en globaliserad värld, tänkte hon och bestämde sig för att ta reda på om det gick att utnyttja hjärnans plasticitet för att utveckla vår empatiska förmåga. Går det att träna sig till att bli mer medmänsklig?

”Om vi är så känslomässigt påverkbara av varandra på cellnivå, på samma gång som vi är så starkt genetiskt programmerade för att känna mer för vår egen grupp, så ligga omänskligheten illa till i en globaliserad värld.”

Tania Singer fick via den tibetanske ledaren Dalai lama kontakt med buddhistiska munkar som i åratal tränat sig på det man på engelska kallar compassion. Och när hon la en av dem, Ricard Matthieu, i sin magnetkamera upptäckte hon något underligt.
När Ricard föreställde sig en person som led och riktade sin medkänsla mot henne var det helt andra delar av hans hjärna som engagerades. Istället för att tanken på att någon som far illa engagerade de delar i hans hjärna som indikerade smärta var det ett annat område, ventrala striatum, som har med positiv belöning att göra, som reagerade.

Tania Singer, som följde hela processen vid en dator, ropade in till undersökningsrummet:
– Ricard, vad gör du? Känner du ingen smärta?
Och han svarade:
– Nej, bara värme och omtanke, ungefär som en mor inför sitt barn.

”RICARD, VAD GÖR DU? KÄNNER DU INGEN SMÄRTA?”
”NEJ, BARA VÄRME OCH OMTANKE, UNGEFÄR SOM EN MOR INFÖR SITT BARN.”

Det var då Tania Singer förstod att det inte finns en form av empati utan flera. Och den modell hon idag arbetar efter bygger på tre olika sätt att känna med andra.
• Först det automatiska, reflexmässiga som gör att till exempel gäspningar smittar. Här ingår ingen medvetenhet, ingen oro över att den andra är trött, två kroppar härmar bara varandra, och det finns hos människan från födelsen.
• Nästa steg, det Tania kallar empatin, kräver en viss medvetenhet och uppstår först när vi förstått att vi är enskilda personer. Jag ser att den andra lider, och jag känner det också.
• Det tredje steget, en slags förfinad empati, det Tania Singer kallar för compassion, medkänsla, innebär inte något med-lidande, bara omsorg.

Viktiga skillnader
– De här skillnaderna är viktiga, menar Tania. Empatin är slitsam och inte alltid särskilt konstruktiv. Orsaken till att så många i vård och omsorg blir sjukskrivna tror hon beror just på den. Medkänslan, som munken Ricard Matthieu å andra sidan erfar, ger tvärtom positiv energi på hjärnnivå. Du får på samma gång som du ger. Det finns en fjärde variant. Det är den där särskilda förmågan som psykopater har att leva sig in i andra människors känslor för att kunna manipulera dem, men det är en annan historia.
Ja, jag håller med, det råder en viss begreppsförvirring. Är medkänsla verkligen en bra översättning av det engelska ordet compassion, och är empati ett bra ord för den som känner med andra, eller skulle det för oss var bättre med tvärtom.
Medkänsla, medlidande – jag känner med andra. Empati – jag känner för andra. Och hur förhåller sig de där orden till inlevelseförmåga, förbarmande, medmänsklighet, medömkan, barmhärtighet och välvilja. Ordböckerna gör det inte lättare, jag lovar.

Försöker finna metoder
Tania Singers forskning är idag inriktad på att försöka finna metoder som påverkar hjärnans plasticitet och gör den mer empatisk och framförallt medkännande. Meditation är en av de tekniker som hon redan prövat, och den påverkar omsorgen om andra visar resultaten, men numera anser hon att det måste till något mer. För att komma åt vår gruppegoism tror hon att vi också behöver kognitiva övningar, en rent intellektuell förståelse av vad det innebär att vara medkännande med andra.
Så för att testa olika träningsmetoder har Tania Singer satt igång ett stort projekt där 200 personer varje dag under ett år med början under 2014 kommer att träna inte bara sin medkänsla mot sig själv och andra utan också andra sociala förmågor. Försökspersonerna kommer att använda olika metoder under olika perioder. Och efter varje längre pass kommer de att få bland annat att få lämna blodprov och låta sina hjärnor undersökas.
ANN LAGERSTRÖM©
Artikeln publicerad i Modern Psykologi.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

You Might Also Like

No Comments

Vad tänker och känner du?