INTERVJU Stefan Einhorn om de nya dödssynerna

Maj 3, 2015

”Dags att bli medveten om de mörka sidorna inom oss”

”Om vi är riktigt ärliga, om vi synar oss själva och erkänner våra dödssynder så finns det en chans att vi kan göra världen bättre.”
Författaren Stefan Einhorn om sina egna och andras moderna synder.

DET BÖRJADE MED en frukost.
Nej, det var inte så att de lättjefullt frossade eller vällustigt vräkte i sig. Det var en alldeles lagom frukost med några vänner bara. Plötsligt föreslog en av deltagarna att de skulle ägna morgonen åt att avslöja vilken mänsklig egenskap de tyckte allra, allra värst om.
Initiativtagaren erbjöd sig att börja och sa: Besserwisser.
Stefan Einhorn hör sig själv säga: Snålhet.
Skärmbild_2015-05-03_17_12-2Kanske var det i den stunden, eller möjligen lite senare på dagen, som författaren, föreläsaren och professorn i molekylär onkologi Stefan Einhorn, fick idén till sin senaste bok De nya dödssynderna. Eftersom han redan avhandlat vår snällhet, medmänsklighet och visdom i tidigare böcker, var det hög tid att närma sig det mörka, det som föröder, trasar sönder och förstör?
För hur är det egentligen med de där sju gamla dödssynderna som formulerades av en munk i öknen i Egypten för över 1600 år sedan, är de aktuella än i dag? Eller är det andra handlingar och känslor som nu för tiden är de största hindren för att vi ska kunna leva och göra gott? Och om det är så – vilka är de?

UPPDRAGET VISADE SIG INTE inte vara helt enkelt. Av alla de beteenden vi människor har, vilka kunde komma på fråga? Och om han nu mot all förmodan fick ihop en bruttolista – vem skulle fälla det sista avgörandet? Författaren Stefan Einhorn kände sig rätt vilsen, inte kunde väl han ensam bara fantisera eller filosofera fram vår tids största synder. Nej, han fick ta hjälp av forskaren Stefan Einhorn som via tre olika opinionsundersökningar och över 1200 deltagare till slut lyckades med relativt god vetenskaplig trovärdighet vaska fram vår tids sju mest avskyvärda och destruktiva synder –falskhet, hat, hänsynslöshet, översitteri, trångsynthet, främlingsfientlighet och girighet, i den ordningen.
Han har bett mig komma till ”kontoret”. Det vill säga till den luftiga kombinerade bar och hotellobby som han arbetar i sedan han flyttat från villa in till stan (”Vilken lättnad, ångrar det inte en dag!”).
Vi slår oss ner. Vi dricker förstås kaffe. Vi går rakt på sak.
Är falskhet verkligen vår tids största dödssynd?
– Jag medger att jag också blev förvånad när jag såg resultatet, säger Stefan Einhorn, men 83 procent av försökspersonerna menade att det är det. Och efter ett tag förstod jag varför.
Så här resonerar han: Tillit är ett av mänsklighetens mest grundläggande behov. Ett litet barn är hjälplöst och helt beroende av sina vårdnadsgivare. Hen måste kunna lita på att de där händerna som bär och matar inte är falska och bedrägliga. Och det här behovet av att känna förtroende tar vi med oss in i vuxenlivet. Att bli lurad, dragen vid näsan, ljugen rakt upp i ansiktet tar oss hårt.
Tillit har också visat sig vara en av de viktigaste faktorerna för att ett samhälle ska fungera, skriver Stefan. Om människor

FOTO Thron Ullberg

inte litar på varandra och på samhällets institutioner leder det obönhörligen till en negativ spiral med korruption och segregation som resultat. Och vi, vi lever i ett av de mest tillitsfulla samhällena i världen. Falskhet är ett hot mot allt detta.
Dessutom, menar han, är vi fullmatade sedan barnsben med uppmaningar om att vara ärliga och hålla det vi lovat. Och nåde den som offentligt avslöjas med bedrägerier – minsta obetalda räkning eller klippt kvitto kan orsaka krigsrubriker, medialt gatlopp och krav på avgång eller helpudel. Ett bevis så gott som något på att detta är en genuin svensk nutida dödssynd.

MEN ÄR VÅR TRO på den ärliga svensken inte lite romantisk? Hur ärliga är vi egentligen?
– Så där. Jag tycker jag ser falskhet hela dagarna, folk glider på sanningen, pratar bakom ryggen, säger inte som det är. Men den där småfalskheten hör nästan till, det är mer ett socialt smörjmedel än en dödssynd. Vad skulle hända om vi hela tiden var 100 procent ärliga?
Han har funnit studier som visar att redan i två–tre-årsåldern är barn beredda att ljuga om det gynnar dem själva. Dock är de små enkla att avslöja, eftersom de lätt försäger sig. I tidiga tonåren har ”falskheten” dock förfinats och undersökningar visar att det nästan är omöjligt att avslöja en tolvåring som bestämt sig för att tulla på sanningen. Vi ljuger dessutom ofta, många gånger varje dag. I ett vanligt samtal på tio minuter med en främling så hinner 60 procent dra till med minst en lögn.
Lika falska verkar vi kunna vara när vi lovat något. Ungefär hälften av oss, visar den forskning Stefan letat fram, är i en experimentsituation beredda att bryta våra löften om vi tjänar pengar på det. Och av de 90 000 personer som varje år lovar att älska varandra, vissa till och med ”tills döden skiljer oss åt”, kommer många efter bara några år att gå skilda vägar.
Du själv då?
– Falsk – absolut, jag är väldigt mån om att skydda min omgivning. De som påstår att de alltid är ärliga och säger vad de tycker gör det enkelt för sig själva och lämnar ett spår av förödelse efter sig.

DET ÄR LÄTT att tro när man läser listan över de moderna dödssynderna att de inte handlar om mig. Inte är jag översittare, hänsynslös och främlingsfientlig. Men Stefan Einhorn menar att det hos oss alla finns destruktivitet som det gäller att få syn på och erkänna.
– Om vi är omedvetna om de mörka sidorna inom oss blir vi hjälplösa offer för dessa krafter. Men om vi känner till och accepterar dem kan vi också lära oss att hantera dem.
Och det är inte bara enskilda personer som kan drivas av de dödliga synderna. Hela kulturer kan vara bärare av svärta.
– Ett exempel är den girighet som driver människan att förstöra det ekologiska systemet som vi är helt beroende av.
Det finns förstås grader i syndandet. Att av girighet medvetet släppa ut stora mängder gift i naturen trots att man vet att det kommer att förstöra marken lång tid framöver, skulle kanske de flesta av oss tveka inför. Däremot går det betydligt lättare att måla båten med bottenfärg, ta bilen i stället för bussen, och kasta plasten i soptunnan i stället för på återvinningsstationen.
– En mörk egenskap är inte som en strömbrytare – antingen på eller av, säger Stefan Einhorn. I stället har vi dem i olika grad, eller kanske kommer de fram vid vissa tillfällen. Vi är komplexa varelser.
Någon kan vara korrekt på jobbet och översittare hemma. Vi kan vara hänsynsfulla mot de vi räknar till vår innersta krets och okänsliga mot de som står utanför. Vi kan vara vidsynta i vissa frågor och trångsynta i andra.
– Dessutom vet vi inte vad som händer med oss under extrema förhållanden som olyckor, krig och katastrofer. Under sådana omständigheter kan människor göra fruktansvärda saker mot andra, handlingar som de aldrig trott sig kapabla till.

MEN, OCH DET HÄR ÄR det viktiga – vi kan förändras, det är Stefan Einhorn övertygad om. Det är inte lätt, men det går, det finns det också forskning på. Och det är därför han skrivit boken.
Han vill att vi ska läsa listan, reflektera över en dödssynd i taget och ärligt fråga oss: Jag då? Hur gör jag? Finns det ett drag av översitteri, hänsynslöshet och främlingsfientlighet hos mig? Och hur kan jag få bukt med dem så att jag undviker att bidra till det onda i världen?
Vad tänker du när du går förbi tiggarna på gatan utan att lägga en slant i pappersmuggen? Vad var det egentligen som hände häromdagen när du överlägset fnös åt en kollega som inte kunde hantera det nya programmet i datorn? Och den där ilskan du känner mot din medmänniska, vad står den för?
Falsk berättade du att du ibland är, men hur är det med nummer två, hat?
– Nja, det känns främmande. Jag kan tycka illa om, men hata, nej. Hänsynslös, nummer tre, är jag däremot ibland när jag handlar utifrån bristande omtanke och inte ser vilka konsekvenser som mina handlingar får.
Är du en översittare?
– Nej … någon mobbare är jag inte.
Girig?
– Min fru brukar säga att jag inte söker status genom prylar och pengar. I stället är det viktigt för mig att jag framstår som en just person, och ibland som en klok person även om jag inte alltid är det, och som en smart person. Fan, nu är jag för öppenhjärtig. Nästa.
Trångsynt då?
– Ja. Det är alla. Vi är uppväxta med ett visst paradigm som får oss att se tillvaron på ett bestämt sätt. Vi tror oss veta vad som är rätt och vad som är fel. Det kan vara svårt att både se och rucka på.
Men du, är alla mina tankar om rätt och fel utbytbara?
– Jag respekterar verkligen människor som har förmågan att se olika perspektiv och som säger å ena sidan, å andra, men jag tror inte på total vidsynhet. Det finns vissa saker som uppenbart inte bara är ett annat sätt att tolka verkligheten. Jag har svårt att se att det skulle vara trångsynt att ifrågasätta kvinnlig omskärelse, barnäktenskap och pedofili till exempel.
Är du främlingsfientlig?
– Absolut, den där ingår i våra allra äldsta instinkter, säger Stefan Einhorn. Och inte behöver det handla om människor födda utomlands – olika kön, olika fotbollslag, olika kvarter, klass, åsikter och klädstilar. Att kunna skilja på vänner och okända var en gång i tiden livsviktigt och vi delar alla in människor i de som tillhör vår innersta krets och de som är utanför. Och för att stärka vår gruppkänsla måste vi tycka att den andra gruppen är underlägsen, vi är helt enkelt bättre än de. Det är mycket, mycket farligt, en ödesfråga. Kan vi inte kontrollera de här impulserna, är jag rädd att det går åt pipan.

NEJ, STEFAN EINHORN är inte så naiv att han tror att hans bok kan få läsarna att förändra världen. Men han hoppas, ja han hoppas verkligen, och räknar med, att få en del bassning för att han försöker agerar världsförbättrare.
– Det får jag ta. Jag står för det. Jag vill verkligen bidra en gnutta till en bättre värld, det är därför jag skriver böcker, startar Centrum för social hållbarhet på Karolinska institutet som forskar på medkänsla och ger pengar till välgörande ändamål …
Han blir tyst. Hoppsan, nu sa han det där han inte hade tänkt berätta, att den tidigare boken, Konsten att vara snäll, sålde så bra att det blev pengar över, rätt mycket. Och att han när han lagt undan till sin egen trygghet och lite till barnen insåg att han inte behövde mer och i stället startade en stiftelse. Nu går 30 procent av allt han tjänar dit.
Vad gör stiftelsen?
– Stöder bra forskningsprojekt i låginkomstländer, inriktade på barns överlevnad. I Uganda handlar det om nyfödda, i ett annat projekt om att barn inte ska bli felbehandlade när de har hög feber.
Varför vill du inte berätta om det, frågar jag.
Och nu vecklar han in sig en stund i sina dubbla känslor. Å ena sidan uppmanar han alla andra som har mer än de behöver att de ska berätta om att de skänker, som inspiration. Å andra sidan vill han inte slå sig för bröstet.
– Men nu är det gjort. Och det är väl lika bra.

HAR DU ALLTID varit en världsförbättrare?
– Nej, jag hade en kris för snart 20 år sedan, den gav möjlighet att ifrågasätta mitt liv som karriärist.
Karriärist?
– Ja, det får man nog säga. Mitt livsmål på den tiden var att först bli överläkare, sedan professor och så institutionschef på Radiumhemmet på Karolinska sjukhuset, precis som min pappa Jerzy.
Och visst blev det så, och visst fick Stefan Einhorn i konkurrens med många andra det där enorma anslaget som säkrade hans cancerforskning ända fram till pension …
– … och sedan ringde jag och tackade nej.
Va!
– Ja, det var den där krisen. Innan den tyckte jag att forskning var det enda viktiga, jag tittade snett på andra som hade, vad jag tyckte, icke meningsfulla arbeten. Jag var uppfylld av den femte dödssynden – trångsynthet.
Vad var det som hände?
– Jag vill inte berätta vad som utlöste den, men det satte i gång starka, känslomässiga upplevelser, som delvis var andliga. Jag har en stark naturvetenskaplig ådra så jag kunde hålla mig från att ramla över kanten, jag behöll min skepsis, men det påverkade mig starkt.
När det lagt sig och livet åter var vardag fanns frågorna kvar: Var det en gudomlig upplevelse eller bara ett känslomässigt kaos? Finns det en Gud, eller inte? Funderingarna ledde till hans första bok, En dold Gud, hans andra, den tredje, och nu hans tionde.
Kan man bli helt syndfri tror du? Fri från alla sju dödssynderna?
– Nej, det är komplett omöjligt, förutsatt att man inte sitter helt still och inte rör ett finger. En människa som handlar riskerar alltid att göra saker som trots goda intentioner får negativa konsekvenser. Det enda vi kan göra är vårt bästa.

Ann Lagerström
©annlagerstrom
Artikeln först publicerad i Tidningen Vi 2014.

ANVÄNDA OCH DELA
Dela gärna via länk på nätet.
Vill du skriva ut artikeln och dela den med andra eller använda den i undervisning eller på en kurs får du gärna skriva ut och kopiera den om du anger källan lagerstrom.nu. Men om du vill publicera den på din egen sajt eller i någon annan form av publikation måste du kontakta mig.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

You Might Also Like

No Comments

Vad tänker och känner du?