Känslostumhet, alexitymi, gäller också oss själva.
Här träffar du Erik som inte känner vad hans kropp behöver.
Läs huvudartikeln om alexitymi.

Det är klart att Erik någonstans vet att han är trött, hungrig eller behöver gå på toaletten, men i det längsta låter han bli.
– Jag håller undan känslorna så effektivt att jag knappt märker dem. Sedan upptäcker jag plötsligt att jag är helt utmattad, vrålhungrig eller måste springa för att inte göra på mig.
Han har ett utmanande jobb, det blir många timmar varje dag.
– Jag försöker vara ledig på lördagar, men det fungerar inte alltid.

Jag lurar mig själv hela tiden.
Det är som en form av missbruk.

Den där stumheten för kroppens behov har kommit smygande i takt med att arbetsbördan har ökat, säger han. Nu kan Erik nästan jobba en hel dag utan att äta. Och han sover alldeles för lite.
När han var hos husläkaren sist började hon bli orolig. Kolesterolvärdena var alldeles för höga, blodtrycket hade dragit iväg och hon hade sagt att aktade han sig inte nu så fanns det risk för både diabetes och hjärtinfarkt.
– Jag har försökt ta mig i kragen, men det är som om jag lurar mig själv hela tiden. Jag bestämmer mig för att jag ska upp och springa före jobbet, äta en ordentlig frukost. Men när klockan ringer sätter jag mig med mailen istället. Och sedan är klockan halv åtta och jag måste kasta mig i bilen och åka till dagens första möte.
Jodå, han förstår att han inte kan hålla på så här hur länge som helst, men vet inte var han ska börja.
– Jag hittar inte in. Det känns nästan som en form av missbruk. Jobbet går före allt, till och med före min egen
kropp.

Här kan du läsa mer om det som kallas för känslostumhet, alexitymi.

Write A Comment