Vad är det för oupptäckt som rör sig därinne, oprövat, outvecklat kanske, spirande? Vem är jag också, förutom allt det som jag redan visat mig själv och andra?

Skärmbild_2013-10-05_12_22

Skriver om Klara Dolks bok Bångstyriga barn och läser med intresse, oro och förtjusning om de oskrivna reglerna för hur ett förskolebarn ”bör vara” (inte för flickigt, inte för pojkigt, inte för socialt, inte för asocialt, inte för pratsamt, inte för tyst …) och barnens sätt att protestera mot tvingande genuspedagogik.

Kommer själv ihåg hur jag hatade de pedagogiska greppen på mitt lekis. Hur dåtidens lekfröknar pratade till oss barn med en särskild röst, hur de instruerade oss, som om vi inte fattade själva, och hur jag som femåring tänkte: Varför håller de på så där, det är ju helt onödigt,kan vi inte bara få leka?

Och sedan, barnens dagis Karlavagnen, där personalen på 80-talet sa: Vår pedagogik är fri lek, vill ni ha något annat får ni gå någon annan stans.
Dottern som var prinsessa i flera år, och personalen som lirkade in guldkronan under luvan och pressade in prinsessklänningen i overallen, dag ut och dag in till dess hon tröttnade.
Dottern, hon som på samma gång sa:
”Mamma, kan du be Gud att hon gör mig till prinsessa.”
Och som nu gör det alltigenom överskridande webbmagasinet Ballers.

Och på samma gång detta spännande och viktiga att försöka undersöka vilka vi är bortom normerna, bortom man och kvinna, ung och gammal, rik och fattig, praktisk och opraktisk, förskolebarn och förskolepedagog … Vad är det för oupptäckt som rör sig därinne, oprövat, outvecklat kanske, spirande. Vem är jag också, bortom allt det som jag redan visat mig själv och andra.

Write A Comment