Browsing Category

KONSUMTION

FILOSOFI, KONSUMTION, PRYLAR

UTMANINGEN: Att avstå utan att veta varför

Dec 1, 2016

Måndag morgon. November. Underkylt regn. Bilen eller bussen? Bilen!
Vi skulle inte ha några julklappar i år. Jag har redan ändrat mig.
Glömde tygpåsen hemma. Packar maten i tre plastkassar.
Jag tänker mig att filosofen Folke Tersman rynkar sin panna. Här har han uppenbart en människa som ännu inte förstått att om vi ska bryta trenden och rädda globen måste det till en helt ny slags moral – den offerlösa altruismen.
Den ekologiska krisen, skriver Tersman i sin nya bok Tillsammans – en fiolosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat (Bonnier existens), är inte i första hand politisk, den är psykologisk. Och så förklarar han hur sju miljarder människors till synes harmlösa handlingar skapat en situation som bara kan hävas om alla dessa individer varje dag gör rätt istället för fel val.
Moral har för gemene man länge varit en fråga om ansvar och offer. Någon har ansvar för att en situation har uppkommit, någon har blivit offer för händelsen och ytterligare någon tar på sig att hjälpa den som råkat illa ut.
Idéen kommer förstås från bysamhället där sambanden och relationerna var tydliga. Den som inte orsakde något ont och som dessutom stod andra bi hade god moral. Motsatsen var en bondtjyv.

Det är lätt att avstå och offra sin egen bekvämlighet när man vet vem man offrar sig för.

Jag ger ett par hundra av mina julklappspengar till Stadsmission för att de hemlösa också ska få skinka och gran. Det känns bra. De är offer, jag är hjälpare, det finns ett tydligt samband, och det gör mig nöjd. Men vem är det som har nytta av att jag avstår från plastpåsen och bilen?
Här krävs, menar Tersman, en psykologisk psaltomotal. Ska vi rädda miljön måste vi alla varje dag vara beredda att avstå utan att vi har en aning om vilka konsekvenser vårt beteende får eller vem det är vi hjälper.
För så är det. Vi vet att miljön förändras i en mycket snabb takt. Vi tror att det inom en snar framtid kan innebär havshöjningar, torka, hunger och folkvandringar. Men vi vet egentligen inte exakt hur det känsliga systemet fungerar, inte i detalj vad som kommer att hända eller vilka som kommer att drabbas. Och vi kan inte heller exakt förklara hur en plastpåse påverkar förloppet.
Ändå, skriver Folke Tersman, så måste vi försöka och Folke Tersman misströstar inte. Han tror inte på den ”psykologiska egoism” som filosofer, ekonomer och genetiker så länge hävdat styr människan. Han tror att den dagen vi verkligen förstår att vi delar vår framtid med alla levande varelser, att vi alla är förövare, offer – och jordens räddare, blir det lättare att i all enkelhet avstå från både bil och plastpåse.

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone
KONSUMTION

ARTIKEL: Konsten att köpa en present

Dec 1, 2016

Aritikeln publicerad i Modern Psykologi 2012

Därför är det så svårt
att köpa julklappar

Nej, det är inte bara att handla. En present är ett magiskt ting som binder givaren och mottagaren till varandra, kanske till tidens ände. Låt socialantropologen Thomas Hylland Eriksen och Pernilla Juth från Karolinska Insttutet förklara för dig varför man kan ha julklappsskuld och varför det är så svårt att göra sig av med något man fått.

Har du oroat dig över julklapparna i år igen. Kanske funderat på att låta bli, sedan ändrat dig och ändå kommit hemsläpande med ett par kassar smått och gott och ett och annat lite för stort paket. Det är inte så konstigt. Att ge och få presenter är inte bara ett kommersiellt sentida påfund, det har sedan urminnes tider använts för att bygga relationer.
Den norske socialantropologen Thomas Hylland Eriksen och den svenska neuroforskaren Pernilla Juth är hel överens: de där laddade timmarna den 24:e december varje år när ting byter ägare har en djupare betydelse än de flesta anar.
Försök att minnas hur du resonerade när du planerade årets julklappsinköp. Om du granskar dina motiv noga kommer du att upptäcka att du följt ett stort antal uttalade eller outtalade regler som bestämt vem som ska få klappar, vad de får kosta och hur mycket energi du tänker lägga ner på att hitta dem.
–Orsaken, säger Thomas Hyllander Eriksson, är att en present skapar en ömsesidighetsrelation som riskerar att vara till tidens ände.
En julklapp är i antropologernas värld inte bara en pryl som byter ägare, det är ett symboliskt ting som binder givaren och mottagaren till varandra i ett intrikat samspel i tre steg: Att ge, att ta emot och att ge tillbaka.

Tänk efter. Du grabbar en bok i pocketstället i mataffären och slår in till moster Eva. Hon ger dig en  keramikskål från den där konstnären som ni talade om när ni träffades i somras. Du står nu i ett slags engagemangsskuld som kommer att tynga dig till dess att du återgäldat.
Nu har du ett antal val.
Antingen ger du lilla moster en lika omtänksam gåva till nästa jul och lyckas då både återgälda och på samma gång bekräfta er relation. Eller också demonstrerar du ditt ointresse med ännu en slarvig klapp och får leva med obalansen.
Samma sak gäller förstås i en motsatt situation. Du ger något fint och får något enkelt tillbaka och genast är det den andra som står i skuld till dig. Eller ännu värre. Du ger ingenting men får en läcker klapp från svägerskans bror som tittar förbi för att han råkar vara i stan.

FRÅGAN ÄR: VEM STÅR I SKULD TILL VEM?

Det blir pinsamt, men det är värre än så. Varje gång du ser den där designprylen så reagerar du men ett litet uns obehag. Om du tänker efter så har du, precis som jag, en rätt omfattande inre loggbok över presentbalansen som kommer väl till pass vid jul, födelsedagar och middagsinbjudningar.
Titta dig omkring i vardagsrummet under närmaste julklappsutdelning och kan du se hur varenda julklapp blir till en relationsmanifestation.
– Barn får alltid finare presenter från mamma och pappan än omvänt, säger Thomas Hylland Eriksen, och det gäller också när de blivit vuxna. Generellt sätt ger den som har störst makt de dyraste julklapparna.

I tinget finns givarens själ
Och så är det det där med tingens ”hau”. Sedan länge finns föreställningen att en present inte bara är en pryl utan att med den följer också en bit av givarens själ. Hur moderna vi än tycker att vi är så påverkar den här idéen oss fortfarande. Tänk efter hur svårt det är att slänga något du fått av någon annan. Och varför låter vi inte presenter bli vandringsgåvor? Den där vinflaskan du fick av Jonas, eller det där ljuset du fick av Linda, och som fortfarande står där i sin snygga förpackning, kan du väl lika bra ge bort till Rebecka nu när hon fyller år? Eller?

TÄNK EFTER HUR SVÅRT DET ÄR ATT SLÄNGA ELLER GE BORT NÅGOT SOM DU FÅTT AV NÅGON ANNAN. GIVAREN HÄNGER KVAR I SAKEN DU FÅTT.

– Allt utom pengar har ett personligt element, och det tar tid innan det klingar av. Men det varierar förstås, säger Thomas Hylland Eriksen. En kastrull är inte lika laddad som en diamantring.
Kanske är det också därför det känns som att det är ett krav att bli glad. Om jag nu står här och håller i en del av dig kan jag ju inte bara, som min svägerska en gång, utbrista: ”Men snälla mamma det fattar du väl att jag inte vill ha en sådan här tröja!”

Julklapparna och kroppen
Men presenter har också en biologisk funktion. Jag ringer neuropsykologen Pernilla Juth som genast förklarar hur hjärnan och julklapparna hänger ihop.
Först förväntan.
– Hjärnans belöningssystem är så konstruerat att du inte bara blir lycklig när du får någonting utan själva vissheten om att du snart kommer att få en hel hög med julklappar ger dig en slags förhandsnjutning. På så sätt dras julen ut och kan för vissa vara i många månader.

EN PRESENT ÄR I HJÄRNANS VÄRLD ETT BEVIS PÅ ATT DU HÖR TILL. DÄRFÖR ÄR DET KÄNSLIGT VEM SOM FÅR VAD OCH AV VEM.

Sedan sammanhanget.
– Hjärnan är också mycket känslig för sociala relationer och en present är i hjärnans värld ett bevis på att du hör till. Och att höra till är att vara trygg och den upplevelsen producerar positiva kemikalier i ditt system. Så allt tissel och tassel, önskelisteskrivandet och planerandet är mycket större än själva klapparna och laddar dessutom dem med ett helt annat värde.

Fel klappar och hjärnan kommer i obalans
Och så är det då allt det där som händer på själva aftonen. Fram till juldagsmorgonen har belöningssystemet sakta laddats upp, signalsubstanser har förberett hjärnan för vilka julklappar vi ska få och därmed bäddat för glädje eller sorg. Förväntningarna blir infriade eller till och med toppade, belöningssystemet är i fas med sig själv, lyckokemikalier frigörs och vi bäddas in i ett behagligt smårus. Bästa klappen kommer inte och du kan bokstavligen uppleva, eller se på någon annan, hur hjärnan kommer i obalans. Det kemiska svaret uteblir och det uppstår en slags brist i systemet som vi beskriver med ordet besvikelse.

Ja, jag vet. Ledsen att jag lockade dig att läsa till slut för den här artikeln har antagligen inte gjort det lättare för dig att köpa varken födelsedagspresenter eller julklappar.
ANN LAGERSTRÖM
FOTO Sanna Lagerström

©ANNLAGERTRÖM Vill du dela den här artikeln med någon annan gör gärna det. Skriv ut den, skicka via mail och varför inte lägga in en bit av den på din egen sajt med hänvisning till mig och lagerstrom.nu. Men tjänar du pengar på ditt media vill också jag ha betalt.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone
EXISTENTIELLT, KONSUMTION, MEDKÄNSLA

Tiggarna utmanar min mänsklighet

Okt 8, 2014


Hemlös räv, Laura Ford på Stockholms gator. FOTO Ann Lagerström

Ge eller inte ge till tiggarna på gatorna? Vill du ha hjälp att bestämma dig? Så här argumenterar existentiella och praktiska filosofer för att du ska öppna plånboken.

Inte en gång om dagen, men flera, frågar jag mig själv: Ska jag ge pengar till tiggarna som sitter framför tunnelbanan, banken, mataffären, eller ska jag inte? Svaren till mig själv är många och drar åt olika håll:
”Ja, det ska du. De är fattiga, du har pengar över. Du kan avstå överkonsumtion för att ge till andra. Hur kan du försvara att du har och ändå inte hjälper”
”Nej, människors lidande ska inte lösas med allmosor. Vi behöver ett nationellt stöd.”
”Bestäm dig för att ge till en om dagen.”
”Ge mycket till en person istället för lite till många.”
”Det finns många som behöver stöd och pengar, inte bara de som sitter på gatan.Världen är full av lidande, hur kan du dela med dig på bästa sätt.”
”Det är förnedrande att stå framför en människa och gräva i plånboken och välja en tio, en tjuga en femtiolapp.”
”Hur långt sträcker sig mitt ansvar för alla som behöver? Till släkten, vänkretsen, grannarna, medborgarna i min stad, till Europa, till värken?”
”Hur kan du försvara att du köper en bok till när världens barn dör i svåra sjukdomar?”
Så där håller jag på, och vips har jag gått förbi utan att betala ett enda öra. Har lurat mig själv bort från dilemmat genom att tänka på det.

”Det är du som får hjälp när du ger?
Och vill jag utmana mig ordentligt en dag läser jag lite Emanuel Levinas, den existentielle filosof som allra mest sysselsatt sig med vår relation till Den andre, eller som han skriver Den absolut andre. Han går så långt att han hävdar att jag inte bara ska dela med mig till tiggarna på gatan, det är min plikt, mitt ansvar, det är helt enkelt min uppgift som människa att vara till för andra. Att inte ge pengar är att inte vara människa.
Samma sak säger filosofen och den existentielle psykologen Lou Agosta som menar att det är inte den andre som får hjälp när du visar empati, det är du själv. Den andra, den behövande, ger dig möjligheten att upptäcka, uppleva vad det djupast är att vara människa. Det vill säga förmågan att ge upp sin egoism och låta en annan människas behov gå före.

Vill du veta vad en praktisk filosof anser så kan du läsa den här artikeln med professorn i praktisk filosofi Dan Egonsson i  en artikel i Sydsvenskan härom dagen där han utvecklar sina argument för varför vi ska ge.
Det går inte att ge till alla och man kan ha alla möjliga skäl till att inte ge, men jag kan inte annat än se att det är väldigt väl använda pengar.

Vi blir förlamade för att situationen är genant, det känns fel att gå förbi och det känns fel att ställa sig och gräva i sin börs. Men visst har det ett känslomässigt pris, vi kan inte längre på samma sätt bara gå förbi och njuta av livet. Men det är också bra att vi inte är bekväma med situationen – den dagen det blir så har vi förlorat något.
Läs hela artikeln här: Filosof om tiggeri: ”De utmanar vår sinnesro.”

FOTO: Ann Lagerström, Hemlös räv, Laura Ford

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone
KONSUMTION, KULTUR, LIVSSTIL

Nu ger vi bort upplevelser

Dec 28, 2013

 

Läser i tidningen och hör på radio att handlarna är oroliga. På senare år har vi konsumenter börjat köpa upplevelser – spa, mat, resor, kultur – istället för saker. Och jag tänker, så bra, miljövänlig konsumtion som kräver mycket man/kvinnor-kraft, som inte går att robotisera.
Tänker att de flesta upplevelser inte tär lika mycket på jordens resurser som konsumtion av saker. Tänker att de istället berikar, att de tillför, och att vi människor är förnyelsebara.
Som det där med musik. Läser i Tidningen Vi om musik som helande, om Michael Nilsson Göteborg Bio som forskar på hjärnans förmåga att läka och hur det påverkas av musik, konst. ”Kultur”, säger han, ”är något som hjärnan alltid behövt och sökt efter”, säger han och nu försöker han lista ut hur det här går till.

I höstas intervjuade jag också Fredrik Ullén som just nu leder ett stort forskningsprojekt kring människor och musik. 11 000 människor har svarat på frågor om allt från om de spelar ett musikinstrument till vad de lyssnar på. Och det bästa av allt är att de är tvillingar vilket ger forskarna unika möjligheter att undersöka vad i deras relation till musik som är genetisk och vad som är unikt och kopplat till livsstilen.
Men varför tror Fredrik, som själv är en skicklig pianist, att musiken är så viktig för oss?
– Jag tror att det framförallt är något som ligger i generna, som är evolutionärt. Kanske har det med gruppsammanhållning att göra, att vi knyts närmare varandra när vi spelar och sjunger. De flesta ritualer hos naturfolken kretsar kring musik, och så är det också hos oss. (Läs hela intervjun här i Medicinsk Vetenskap).

Och läs här om Melanie DeMore och hennes Sound Awareness och hur kören kan ersätta gänget.

FOTO sakaki0214, enligt cc

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone
KONSUMTION, LIVSSTIL, PSYKOLOGI

Livslång kärlek
till en brödrost

Aug 21, 2013

Vad har du för emotionell relation till dina prylar? Och vad skulle det innebära om du betraktade de som närstående istället för bara grejer?

Det här är inte vilken brödrost som helst utan en framtidsprodukt med ett enda syfte: att du inte ska vilja slänga den förrän den är totalt uttjänt. Tanken är att du dels ska bli lite kär i själva apparaten och sedan ska den vara så lätt att reparera att den är slut först när materialet är uttjänt.

Det är ingen konst att bygga en brödrost som håller i tjugo år. Det är en helt annan sak att bygga en som du vill ha kvar så länge, för det är vi inte tränade till.

Jonathan Chapman är professor i design vid Brighton University är mannen som myntat begreppet emotionellt hållbar design och en av inspiratörerna till utställningen The Future is Here på Londons Designmuseum.

Intressant begrepp, tänker jag. Att fördjupa sig i vår relation till tingen. Att medvetet skapa ett ting som lockar oss, men som vi inte bara vill ha  – korttidskonsumtion – utan som vi vill behålla och bruka livet ut –livstidskonsumtion.
Minns plötsligt något den norske ekofilosofen Arne Naess sa när han torkade disken i sin älskade hytte vid foten av Hallingskarvet. (Ett hus som för övrigt väcker ett stort habegär hos mig.)

Det är något särskilt med en handduk som man använt i fyrtio år.

Tänker också på mormor som aldrig skulle slängt något hon köpt bara för att hon tröttnat på det. Eller på farfar som inte bara använde sakerna till dess att de gick sönder utan sedan uppfann nytt av delarna. På min vän Stefan som var så noga med varje sak han köpte att hans hem fylldes mycket, mycket långsamt. Och på mig själv som har ett hem med så många saker att även om många av de är emotionellt hållbara räcker inte min livstid till för att både använda och ta hand om dem.

Måste fundera vidare på vad det skulle innebära om vi betraktade de ting vi äger som närstående. Om vi såg ägandet som en relation istället för konsumtion.

MER
Vad är ”emotional durable design”? BBC-intervju här.
Boken Durable Design: Objects, Experiences and Empathy av Jonathan Chapman
#FUTUREISHERE

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone
BLOGG, BÖCKER, KONSUMTION

BOKTIPS Så köper du lycka för pengar

Jun 26, 2013
Längtar du efter något beständigt ska du köpa upplevelser istället för prylar uppmanar författaren Michael Norton.

Grattis till dig som ännu inte börjat din semester. Det är nu du är allra lyckligast, visar forskningen. Att längta är ofta härligare än att få, än att göra. Särskilt om du redan har betalt din resa, din stuga, den där båtbiljetten till Gotland, så att smärtan att lätta på plånboken är överstökad. Betalt och klart och veckor, ja kanske månader av längtan efter en härlig upplevelse – det är ett utmärkt sätt att köpa lycka.

I alla fall om man får tro Michael Norton vid Harvard Business School som skrivit boken Happy Money: The Science of a smarter spending, och som vill lära oss köpa upplevelser istället för prylar.
Att shopping bara ger en kort stund av tillfredsställelse, och att pengar bara till en viss gräns ökar vårt välbefinnande, det är bevisat och klart. Upplevelser däremot, och särskilt tillsammans med andra, är något som stannar kvar, som närmast integreras med kroppen och kan återkallas, minnas, åternjutas. Eller för att travestera en filosof, vars namn jag nu glömt: Upplevelser kan ingen ta ifrån dig.

Så, här kommer Nortons rekommendationer. Innan du köper en tv, ett hus, en häst, en bil, en smart mobiltelefon ställ dig följande frågor:
Vad skulle jag han kunnat göra med de pengarna istället för att handla just det här?
Om jag köper den här grejen, är det verkligen det bästa sättet att maximera min lycka?

Om svaret på den första frågan är lockande och svaret på den andra är nej uppmanar Norton: Lägg ner plånboken och spar pengarna.

Om han gör det själv. Jo, det påstår han. Läs mer här i Scientific American,.

PS Ett annat bra sätt att bli lycklig av sina surt förvärvade pengar är att ge bort dem, har Norton och hans kolleger visat tidigare. Undersökningar i flera världsdelar och resultaten är tydliga: Gåvor gör givaren lycklig.

Se Michael Norton på TED.
KÄLLA: Scientific American.

LÄS OCKSÅ: Malin Ullgren i DN idag om att avstå

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone