Category

KONSUMTION

Category


Hemlös räv, Laura Ford på Stockholms gator. FOTO Ann Lagerström

Ge eller inte ge till tiggarna på gatorna? Vill du ha hjälp att bestämma dig? Så här argumenterar existentiella och praktiska filosofer för att du ska öppna plånboken.

Inte en gång om dagen, men flera, frågar jag mig själv: Ska jag ge pengar till tiggarna som sitter framför tunnelbanan, banken, mataffären, eller ska jag inte? Svaren till mig själv är många och drar åt olika håll:
”Ja, det ska du. De är fattiga, du har pengar över. Du kan avstå överkonsumtion för att ge till andra. Hur kan du försvara att du har och ändå inte hjälper”
”Nej, människors lidande ska inte lösas med allmosor. Vi behöver ett nationellt stöd.”
”Bestäm dig för att ge till en om dagen.”
”Ge mycket till en person istället för lite till många.”
”Det finns många som behöver stöd och pengar, inte bara de som sitter på gatan.Världen är full av lidande, hur kan du dela med dig på bästa sätt.”
”Det är förnedrande att stå framför en människa och gräva i plånboken och välja en tio, en tjuga en femtiolapp.”
”Hur långt sträcker sig mitt ansvar för alla som behöver? Till släkten, vänkretsen, grannarna, medborgarna i min stad, till Europa, till värken?”
”Hur kan du försvara att du köper en bok till när världens barn dör i svåra sjukdomar?”
Så där håller jag på, och vips har jag gått förbi utan att betala ett enda öra. Har lurat mig själv bort från dilemmat genom att tänka på det.

”Det är du som får hjälp när du ger?
Och vill jag utmana mig ordentligt en dag läser jag lite Emanuel Levinas, den existentielle filosof som allra mest sysselsatt sig med vår relation till Den andre, eller som han skriver Den absolut andre. Han går så långt att han hävdar att jag inte bara ska dela med mig till tiggarna på gatan, det är min plikt, mitt ansvar, det är helt enkelt min uppgift som människa att vara till för andra. Att inte ge pengar är att inte vara människa.
Samma sak säger filosofen och den existentielle psykologen Lou Agosta som menar att det är inte den andre som får hjälp när du visar empati, det är du själv. Den andra, den behövande, ger dig möjligheten att upptäcka, uppleva vad det djupast är att vara människa. Det vill säga förmågan att ge upp sin egoism och låta en annan människas behov gå före.

Vill du veta vad en praktisk filosof anser så kan du läsa den här artikeln med professorn i praktisk filosofi Dan Egonsson i  en artikel i Sydsvenskan härom dagen där han utvecklar sina argument för varför vi ska ge.
Det går inte att ge till alla och man kan ha alla möjliga skäl till att inte ge, men jag kan inte annat än se att det är väldigt väl använda pengar.

Vi blir förlamade för att situationen är genant, det känns fel att gå förbi och det känns fel att ställa sig och gräva i sin börs. Men visst har det ett känslomässigt pris, vi kan inte längre på samma sätt bara gå förbi och njuta av livet. Men det är också bra att vi inte är bekväma med situationen – den dagen det blir så har vi förlorat något.
Läs hela artikeln här: Filosof om tiggeri: ”De utmanar vår sinnesro.”

FOTO: Ann Lagerström, Hemlös räv, Laura Ford

 

Vad har du för emotionell relation till dina prylar? Och vad skulle det innebära om du betraktade de som närstående istället för bara grejer?

Det här är inte vilken brödrost som helst utan en framtidsprodukt med ett enda syfte: att du inte ska vilja slänga den förrän den är totalt uttjänt. Tanken är att du dels ska bli lite kär i själva apparaten och sedan ska den vara så lätt att reparera att den är slut först när materialet är uttjänt.

Det är ingen konst att bygga en brödrost som håller i tjugo år. Det är en helt annan sak att bygga en som du vill ha kvar så länge, för det är vi inte tränade till.

Jonathan Chapman är professor i design vid Brighton University är mannen som myntat begreppet emotionellt hållbar design och en av inspiratörerna till utställningen The Future is Here på Londons Designmuseum.

Intressant begrepp, tänker jag. Att fördjupa sig i vår relation till tingen. Att medvetet skapa ett ting som lockar oss, men som vi inte bara vill ha  – korttidskonsumtion – utan som vi vill behålla och bruka livet ut –livstidskonsumtion.
Minns plötsligt något den norske ekofilosofen Arne Naess sa när han torkade disken i sin älskade hytte vid foten av Hallingskarvet. (Ett hus som för övrigt väcker ett stort habegär hos mig.)

Det är något särskilt med en handduk som man använt i fyrtio år.

Tänker också på mormor som aldrig skulle slängt något hon köpt bara för att hon tröttnat på det. Eller på farfar som inte bara använde sakerna till dess att de gick sönder utan sedan uppfann nytt av delarna. På min vän Stefan som var så noga med varje sak han köpte att hans hem fylldes mycket, mycket långsamt. Och på mig själv som har ett hem med så många saker att även om många av de är emotionellt hållbara räcker inte min livstid till för att både använda och ta hand om dem.

Måste fundera vidare på vad det skulle innebära om vi betraktade de ting vi äger som närstående. Om vi såg ägandet som en relation istället för konsumtion.

MER
Vad är ”emotional durable design”? BBC-intervju här.
Boken Durable Design: Objects, Experiences and Empathy av Jonathan Chapman
#FUTUREISHERE

Längtar du efter något beständigt ska du köpa upplevelser istället för prylar uppmanar författaren Michael Norton.

Grattis till dig som ännu inte börjat din semester. Det är nu du är allra lyckligast, visar forskningen. Att längta är ofta härligare än att få, än att göra. Särskilt om du redan har betalt din resa, din stuga, den där båtbiljetten till Gotland, så att smärtan att lätta på plånboken är överstökad. Betalt och klart och veckor, ja kanske månader av längtan efter en härlig upplevelse – det är ett utmärkt sätt att köpa lycka.

I alla fall om man får tro Michael Norton vid Harvard Business School som skrivit boken Happy Money: The Science of a smarter spending, och som vill lära oss köpa upplevelser istället för prylar.
Att shopping bara ger en kort stund av tillfredsställelse, och att pengar bara till en viss gräns ökar vårt välbefinnande, det är bevisat och klart. Upplevelser däremot, och särskilt tillsammans med andra, är något som stannar kvar, som närmast integreras med kroppen och kan återkallas, minnas, åternjutas. Eller för att travestera en filosof, vars namn jag nu glömt: Upplevelser kan ingen ta ifrån dig.

Så, här kommer Nortons rekommendationer. Innan du köper en tv, ett hus, en häst, en bil, en smart mobiltelefon ställ dig följande frågor:
Vad skulle jag han kunnat göra med de pengarna istället för att handla just det här?
Om jag köper den här grejen, är det verkligen det bästa sättet att maximera min lycka?

Om svaret på den första frågan är lockande och svaret på den andra är nej uppmanar Norton: Lägg ner plånboken och spar pengarna.

Om han gör det själv. Jo, det påstår han. Läs mer här i Scientific American,.

PS Ett annat bra sätt att bli lycklig av sina surt förvärvade pengar är att ge bort dem, har Norton och hans kolleger visat tidigare. Undersökningar i flera världsdelar och resultaten är tydliga: Gåvor gör givaren lycklig.

Se Michael Norton på TED.
KÄLLA: Scientific American.

LÄS OCKSÅ: Malin Ullgren i DN idag om att avstå