Category

KREATIVITET

Category

ARTIKEL Bli mer kreativa på jobbet

Träning och rutiner hjälper
hjärnan att bli kreativ

Nej, det är inte bara att sätta igång och spåna. I alla fall inte om du vill skapa något nytt. Hjärnan gillar att gå i invanda spår och behöver styras med en fast hand för att bryta sina mönster.Så varsågod – handfasta råd för den som vill skapa en kreativ arbetsplats.

”Ja, då sätter vi igång och spånar.”
Hur många av oss har inte varit med på möten som kallats kreativa men som egentligen inte givit upphov till något nytt.Visst har det kommit fram idéer, men synar man dem noga är det mest varianter på sådant vi tänkt förut. Och det är inte så konstigt, de flesta kreativa möten har inte räknat med hjärnans behov av trygghet och vårt eget behov av att undvika ångest.

Vi är vanedjur
Vi människor är både vane- och gruppdjur. Vi organiserar vår dag på ungefär samma sätt, semestrarna liknar varandra och ärligt talat om du tittar dig omkring på kontoret på kläder, glasögon och frisyrer – inte så stor variation, eller hur. Till vardags är det där förstås bra, det tar alldeles för mycket tid och energi att ändra rutiner hela tiden eller försöka umgås med människor med helt annan livsstil.
De här mönstren stöds helhjärtat av hjärnan, som själv fungerar med hjälp av nätverk. Allt det du vet, allt det du gör, bygger på mer eller mindre fasta kemiska och elektroniska banor mellan 100 000-tals celler. När du tänker på din frukost, när du börjar fundera på ett nytt projekt, så aktiveras minnet av det du brukar äta och det du ritat eller planerat förut. Nytt väcker liv i gammalt. Gammalt är lika med trygghet.

Bryt dina och hjärnans mönster
För att kunna tänka utanför ramarna så krävs det att du bryter både dina egna och hjärnans mönster och helt frivilligt framkallar både psykologisk och biologisk rädsla. Vanor ska undvikas, nätverk ska slitas upp, minnen skjutas åt sidan, celler som förut vetat vem de brukar prata med måste tvingas bli vilsna. Och ditt osäkra jag (vi är alla i grunden osäkra) måste våga blotta fåniga, naiva, udda och opassande sidor.

DU FATTAR. KREATIVITET ÄR INTE KUL. DET ÄR BLODIGT ALLVAR. KREATIVITET ÄR LIKA MED ÅNGEST.

Så, tvärtemot vad man kan tro måste kreativa möten organiseras med tanke på trygghet. Jaget måste vara säker på att inte bli hånad och hjärnan måste förstå att det inte är farligt när allt gungar.
Så hur gör man?
Först gäller det skapa en kreativ mötesrutin. Just det, rutin för att bryta rutiner. Hjärnan behöver lära sig när den kan släppa loss och när den får ha kontroll. Och för att den ska klara det bör man dela upp den kreativa processen i tre tydliga steg: Hitta, välja, förädla.

Hitta, välja och sedan förädla
Hitta: Tid för öppet spånande. Inga krav på realism, inget snack om hållbarhet, möjligt eller omöjligt. Även om det är en industribyggnad med bestämt syfte som är dagens ämne så får vilka hugskott som helst samlas i den rika kompost som är skapandets mylla. Apelsin, hög hatt, plywood, arg … När cellerna väl öppnar sig finns ingen gräns för hur de kan associera. När ni skrattar vet ni att ni är på rätt väg.
Dela gärna upp hitta-mötena i två delar med minst en natt emellan. När hjärnan väl kommit igång arbetar den vidare medan du sover.
Välja: Nytt möte. Sprid nu ut alla idéer, kloka som galna, särskilt de galna. Gå omkring, behåll öppenheten, kombinera, komplettera och välj några spår att arbeta vidare på. Dela in er i grupper, spåna vidare, skapa ett mycket löst, utmanade, men ändå förslag.
Förädla: Kära vänsterhjärna, du som älskar att ha koll, nu är det din tur. Nu får du äntligen bli realist och tänka på uppdragsgivaren, planerna och pengarna.

Ann Lagerström
©lagerström
Aritikeln publicerad i tidningen Arkitekten FOTO:ANV Recife enligt CC

 

ANVÄNDA OCH DELA
Dela gärna via länk på nätet.
Vill du skriva ut artikeln och dela den med andra eller använda den i undervisning eller på en kurs får du gärna skriva ut och kopiera den om du anger källan lagerstrom.nu. Men om du vill publicera den på din egen sajt eller i någon annan form av publikation måste du kontakta mig.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

Dagens fråga: Är du en pre-krastinerare

Är du en uppskjutare, en prokrastinerare? Frågan har varit aktuell i vår tack vare boken ”Dansa på deadline” av  Alexander Rozental och Lina Wennersten. Och många av oss har nickat och skamset mumlat ja. Jodå, vi har listor, vi prioriterar, och vi skjuter upp.
Nu kommer nästa fråga: Är du en pre-krastinerare, det vill säga, kastar du dig över en uppgift utan att tänka efter, och det trots att det inte är bråttom.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

NYÅRSRÅD: Så slutar du skjuta upp

Är det dags att sluta skjuta upp och alltid bli klar i sista minuten ? Följ då forskarna senaste tips: Sätt dina deadlines så att de infaller antingen inom den månad du befinner dig i eller innan årets slut. 

Det verkar nämligen som om hjärnan reagerar på gränser och prioriterar uppgifter som är före 31 i varje månad eller före sista december.
Två olika försök i olika länder, en gjort med studenter och en med bönder, visade samma sak. Grupperna fick en uppgift och delades sedan in i två delgrupper som fick lika mycket tid på sig. Ända skillnaden vara att  två grupper fick deadlines som låg före en gräns – antingen en månad eller slutet av året. De andra fick deadlines som sträckte sig över en gräns.
I båda fallen visade det sig att de som skulle klara av sitt uppdrag före gränsen satte igång direkt och lyckades i högre grad än de vars tid sträckte sig över någon form av gräns.

Här gäller det alltså att skaffa sig smarta deadlines, eller helt rita om sin almanacka. Hellre deadline på fredag än på måndag. Hellre sista mars än första april. Hellre slutet av deceber än första veckan i januari.
Lycka till.
KÄLLA
 Banish Procrastination by Thinking Differently About Deadlines Scientific American Mind
FOTO Farid Iqbal ibrahim, enligt CC

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

Oliver Sacks, 80
har lite på gång


Neuroforskaren och författaren Oliver Sacks hälsar i sitt nyhetsbrev att han så här vid 80 skriver på flera böcker. En om när han var ung doktor, en om neurologiska mysterier, några essäer om De Viktiga Frågorna som medvetande, evolutionen och minne – och inte minst om bläckfiskarnas hjärna.
Jovisst ja, han skriver också lite om hälsa och Parkinson och Alzheimers – och så lite om åldrande i största allmänhet.
Bara så ni vet.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

LÄSTIPS: Så gör konstnärer

Skärmbild_2015-02-19_09_07

På jakt efter flow hittade jag igår den här fantastiska beskrivningarna av hur författare, konstnärer och kompositörer gör för att få ett flöde i sitt arbete.

Det är journalisten Mason Curry som ägnat år åt sin research och nu delar med sig av sina fynd i 21 innehållsrika avsnitt. Här möter du morgonskrivare och nattkompositörer, kaffedrickare (Balzac lär ha bäljat i sig 50  koppar per dygn) och missbrukare och så alla de som knappt äter.

Kunde inte sluta läsa. Läs du också: Daily Rituals.
Finns också som bok: Daily Rituals, hor artists work.

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

Kreativ ångest?
Skapa en egen rit!

Skriver de sista meningarna på en artikel som inte riktigt vill sig. Några stycken behöver komma närmare varandra för att jag ska vara nöjd med rytmen och känslan.
Kommer att tänka på en artikel jag läste för några dagar sedan om ritualens betydelse för skrivandet , ja överhuvud taget för att ta sig för något.
Woody Allen lär duscha i minst 45 minuter innan han sätter sig ner med sitt filmmanus. Mark Twain kunde bara skriva vissa tider, Vladimir Nabokov kunde inte få något ur sig utan rätt pennor. Ernest Hemingway och Haruki Murakami hade och har sina morgonritualer, precis som Toni Morrisson som går upp i gryngen, gör en kopp kaffe och väntar på ”att ljuset ska komma” innan hon sätter igång. Och så har vi den amerikanske författaren Thomas Wolfe som tyckte att en handtralla var bästa sättet att komma på skrivhumör.

Men vad är det egentligen händer när vi ritualiserar?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

Lyckas med projektet genom att lura hjärnan

… vådan av att skjuta upp.

Åh vad det är lätt numera att avbryta sig själv.  Fem minuters koncentrerat jobb, en titt på Facebook. Fem minuter till, en titt i mailen. Fem minuter till och så kolla på någon nyhetssajt om det hänt något.

Ser en rolig Youtubefilm som förklarar varför.

Kroppen är inställd på att få uppmuntrande tillrop. Belöningarna består av små duschar av dopamin som piggar upp hjärncellerna och därmed dig själv. Precis som du själv vill hjärnan som punkarna ha allt genast och Fejan är helt enkelt en snabb fylla: Titta där, någon har gillat mitt inlägg. Titta där vilken rolig bild. Titta där vem som har addat mig. Dopamin, dopamin, dopamin.

Den där längtan till avbrotten, och så den där lilla titten på Fejan, ger dig ett slags dopaminberoende som föder sig själv. Varje gång du faller till föga förstärks beteendet och till slut är du där och kikar och gillar hela tiden.

Nackedelen, är att detta drabbar de långsiktiga projekten, de som kan ge dig något i framtiden, något mer än några digitala likes. Eftersom kroppen här måste vänta på dopamin i en timme, kanske två, en vecka kanske eller gud förbjude, gen månad, så blir kroppen otålig och uppmanar dig: Skit i ditt långsiktiga projekt och ta en titt på Fejan igen. Och så är du där igen. Något radikalt måste göras.

KNEPET
Fatta ett medvetet beslut. Jag ska arbeta i lugn och ro med det jag har för händerna i minst 15/30/60 minuter. Sätt en äggklocka, telefonen och lova dig sedan en belöning.
När klockan ringer ska jag få: Grönt te, promenad, dansa en stund, gulla med hunden, kaffe, två minuter på Facebook eller en liten, liten chokladbit.
Stålsätt dig. Sätt igång. Hjärnan är läraktig, efter en tid kommer den att fatta att belöningar får man bara i den här kroppen om man verkligen åstadkommit något. Och den verkliga glädjen är att ha blivit färdig med det man förutsatt sig.

FOTO: Lynn Friedman, enligt CC.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone