Category

BLOGG

Category

SR Nåttismen – Sveriges vanligaste religion

– Jag är inte religiös, men jag tror på ”nåt”. När Människor och tro utnämnde Nåtismen till Sveriges vanligaste religion höll många lyssnare med.
När en undersökning visade att 30 procent av Sveriges befolkning tror på ”nåt” gjorde radioprogrammet Människor och tro en telefonväkteri.
Här kan du lyssna till människor som berättar om sin nåt-tro i samtal med mig, David Thurfjäll och Åsa Furuhagen.

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

SAMTAL med Ted Harris om ett nytt ord för andlig

Stockholm 21 december 2017 08.14

Morgonsamtal med min vän präster Ted Harris.
Vi talar om andlighet. Eller snarare vi talar om ett annat sätt att se på andlighet.
T: ”Om vi istället för Gud utgår från mänsklighetens eviga fråga: Vad är det att vara människa …, säger Ted
A: ”…och hur ska jag leva?”
T: ”Just det, så skulle man kunna säga att alla som söker svar på de två frågorna är andlig.”

TED: Alla som söker svaret på vad det är att vara människa är ur mitt perspektiv andliga.

A: ”Men jag tycker ordet står i vägen, det pekar på en sinnesstämning, jag är andlig, istället för på ett utforskande.”
T: ”Så kan det vara. Vad tycker du om Aristoteles eudaimonia, mänsklig blomstring.”
A: ”Fint ord, men svårbegripligt för många.”
T: ”Jag vet. Vad jag är ute efter är människans sökande. Om det fick representera det andliga så skulle nästan alla kunna betraktas som religiösa.”
A: ”Men kan vi inte bara släppa det andliga och religiösa och istället skapa ett nytt ord som kan inbegripa ett existentiellt utforskande. Sökande tycker inte jag heller är ett bra ord, det skvallrar om att det finns något specifikt att finna. Något vi i förväg vet att vi söker.”
T: ”Utforskande, som du sa nyss, det är et ord.”
A: ”Ja, Så man kan stanna vid frågorna istället för att jaga svaret.”
T: ”Just det.”
A: ”Det är det jag gillar med de existentiella filosoferna. De är troende och tvivlare och ateister, judar och kristna, i en enda röra och ingen av de slår fast att de har svaret. Utforskandet fortsätter, den ene tar vid där den andre slutat.”
T: ”Begreppet Gud är problematiskt i den formen av sökande.
A: ”Men hur ska den här termen bli kort och lättförståelig: Existentiell utforskande, livsutforskning …”
T: ”Varför kan vi inte använda Sören Kierkegaards ord: Innerlighet, ett innerligt utforskande. En innerlig utforskning av mitt eget liv …”
A: ”… och min plats i världen, i kosmos. Tänker på meningsforskarna som talar om mikro, meso och makro-mening. Mikro: Förståelsen av mig själv. Meso: Förståelsen av vad det är att verka i världen. Makro: Förståelsen vem vem jag är i det stora hela, i kosmos, i varat. Innerlighet är för mig den metod som du behöver för att kunna utforska de här tre dimensionerna.”

Ett innerligt utforskande av vad det är att vara.

T: ”Ett innerligt utforskande av vad det är att vara.”
A: ”Något sånt.”

FOTO: Neticola Sny enligt CC

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

LYSSNA: Vem är jag?

Det där vi kallar jag, vad är det? Det ingår i ett av alla mysterier som vi människor består av.
Jag vet att jag finns. Jag sitter här och skriver. Det vet jag.
Men ingen vet egentligen vad det där jag kallar jag är.
Här kan du lyssna på filosofiska rummet där de lärda
försöker reda ut begreppen.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

Pattie Smith om de döda

Föräldrarna är döda, brodern, männen hon älskat också, ändå säger hon att det är ett av livets privilegium att säga farväl.
Och trots att de lämnar henne är de en del av ”hennes blod, hennes DNA”. Hon känner deras närhet, hon samtalar med dem, ber om råd, får skäll från mamma som varit död sedan början av 2000-talet.


”It’s part of the privilege of being human
that we have the moment that we need to say goodbye”


Här kan du se videon där hon berättar om sin syn på döden.

FOTO: Startbild för videon från ABC net, Australia.

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

THOREAUS WALDEN BLIR DATASPEL

Snart kommer det, dataspelet där du kan får tillträde till Henry David Thoreaus värld den där sommaren 1845 då han drar sig tillbaka till det lilla huset han byggt vid Walden. I spelet kan jag simulera ett liv där vid den lilla sjön, och också möta Thoreaus tankar om avskildhet och mening.
Läs mer här: Walden, a game

En tidig version är redan släppt, men det brukar vara klokt att vänta till dess spelet är klart.

Andra sociala/filosofiska spel:
The Dragon, cancer, ett interaktivt program om en liten pojke med cancer. Om livet, döden och meningen.

FOTO: Från spelet Walden, a game.

 

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

Födelsedagspresenten: Var tysta tillsammans med mig

Tänk dig att du är bjuden på 70-årskalas, eller vilket decenniefirande som helst. Du kommer ditt glammandes och får ett kort i handen där det står: Tystnad, eller så mycket vackrare på engelska Silence.
70 minuter ska det vara. Du får ett par tättslutande hörlurar att sätta på, förbjuds att tala med någon och erbjuds konst att njuta av tillsammans med de andra moltigande gästerna i en timme och tio minuter.
Så började  performancekonstnären Marina Abramović födelsedagskalas i vintras.
Och varför inte. Vem är det som bestämt att det enda sättet att umgås med varandra är att tala, tala och tala.
FOTO: Carolyn Hall Young, enligt CC

 

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

Konsten att träda in och ut ur livet

Kanske är det för att så många av mina nära dog innan jag var 30. Kanske är det för att jag funderar på mycket på livet. Kanske var det begravningen av en fågelunge i en kompost när jag var liten som väckte mitt intresse. Hur som helst har jag alltid varit fascinerad av döden och det där märkliga fakta att vi bara stiger in i livets drama, har en roll under några decennier, i bästa fall ett sekel, och sedan bara kliver ut.
Här ett citat från konstnären Marina Abramovic, som just nu ställer ut på Moderna museet i Stockholm. Hennes tankar om sambandet mellan liv och död liknar filosofen Martin Heideggers begrepp i-döden-varon, att leva medveten som sin egen död. Och författaren och filosofen Albert Camus övertygelse att just för att vi vet att livet är absurd kan vi verkligen njuta av det.

Jag fattar inte hur folk kan vara medvetna om det och ändå ägna sig åt en massa skit.

Du sysselsätter dig en del med din egen död. Du lär redan ha planerat din begravning?
– Självklart! Det viktigaste är hur man lever och hur man dör. Jag intervjuade nyligen en kvinna i Brasilien som var 110 år gammal och frågade henne vad som är viktigast i livet. Hon sa: ”Det viktigaste är hur du träder in och ut ur livet.” Det är det vackraste jag har hört på länge. Jag är inte besatt av döden, men vi ska alla dö, så varför tänker vi inte på det? Det enda att förhålla sig till livet är att njuta av det ännu mer. Och jag njuter verkligen av mitt liv. Varje dag kan vara den sista, man vet aldrig. Hur vet vi att en asteroid inte är på väg att kollidera med jorden? Vår värld är bara en liten prick i det stora kosmos. Jag fattar inte hur folk kan vara medvetna om det och ändå ägna sig åt en massa skit.”
Ur intervju i Svenska Dagbladet.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone