Category

ANDLIGT

Category

– Vi har en själ, i någon mån är vi … bevingade varelser. Jag är inte säker på att det är någon skillnad mellan att tro det och att vilja tro det. Bara en varelse med själ skulle komma på tanken att vilja ha en själ.

Författren Donna Tartt till Thomas Engström i en intervju i SvD om romanen Steglitsan. Intervjun är inte länkbar men recensionen är det. Ja, vad tror du själv – har vi en själ eller inte? Och innan du svarar: vad menar vi med ordet själ?

Apropå det där med meningen. I existenspsykologi så skiljer man på meningen i livet och meningen med livet. Den första handlar om din vardag, den andra om universum.

Meningen i livet är det där som får oss att gå upp på morgonen – barnen, jobbet, politiken, trädgården, samlanrvurmen, motorcykeln. Temana är helt individuella och kan växla genom livet. En mening avlöser en annan. Men de tider då vi tappar bort den där viktiga orsaken till att livet är värt att leva och har svårt att hitta någon ny kan vara riktigt, riktigt tunga.

Meningen med livet är något helt annat. Det är den eviga frågan om själva livet – om allt som existerar – har en mening. Finns det någon Gud? Har kosmos en gräns? Finns det parallella universum? Vad ingår Big Bang i för logisk struktur? Eller är allt en meningslös slump?
Långa tider går det fint att leva

Dieter och motion i alla ära, vill du förlänga livet skaffa dig mening och mål. Ny forskning visar att den som har mening i livet lever längre.
Att en riktning i livet, eller något att tro på, är viktigt för en människas välmående visade redan den existentielle psykologen Viktor Frankl.
Dels såg han det bland ungdomar i sin hemstad Wien på slutet av 20-talet. Precis som i vår tid hade de svårt att få jobb och tappade helt sugen efter att de gått ut dåtidens gymnasium. Med hjälp av gratis terapi med sikte på att


Skärmbild_2013-11-19_23_10-4

Meningen med livet är att ge livet en mening. Ja, så säger de existensfilosoferna. Det finns ingen given mening, det är du och jag som skapar den genom att betrakta världen. Men vad menar de?

Titta dig omkring i rummet. Kaffekoppen, stolen, trädet utanför fönstret, demokrati, blomkål, grannen, jobbet – vad betyder de egentligen?
Inte vad består de av – atomerna, kemikalierna, grundämnena – utan precis det, vad betyder de?

Den här lilla pojken, Dalai Lama, håller på att bli gammal och i en intervju för några veckor sedan frågade CBS reporter om hans nästa reinkarnation, för första gången i den tibetanska historien, skulle kunna vara en kvinna. Och svaret kom direkt:
”Självklart. Om omständigheterna är sådana att en kvinnlig Dalai Lama kan vara till större nytta, varför inte.”
Se intervjun  Dalai Lama on anger, China and the prospects for a female successor.

 

En gång pekade maken på mina bokhyllor. Hyllmeter efter hyllmeter av psykologisk, filosofisk och religiös litteratur. Och så sa han:
”Tycker du att det har hjälpt?”
Nej, det var inte elakt menat, bara en kärleksfull pik från en praktiker till en grubblare som njuter av att fundera över de stora frågorna fullt medveten om att jag aldrig kommer att få några slutgiltiga svar.

Förra året fick jag fullt utlopp på kursen Det existentiella samtaletSödertörns Högskola. Timme efter timme av samtal och föreläsningar om döden, relationer, jaget, medvetandet ur filosofisk och psykologisk synvinkel. Fantastiskt år som radikalt förändrat mitt sätt att se på verkligheten.

SMAKPROV
Bara ett exempel: Det är lätt att tro att de flesta ser samma verklighet som jag. Pröva idag med att tänka tvärtom. Det är ingen som ser verkligheten som du, det är bara du som betraktar kaffekoppen, barnet och träden på det här sättet.

Ja, så där höll vi på. Har du chansen så sök, jag önskar att jag kunde gå kursen en gång till.
Istället fortsätter jag själv nästa vecka med en utbildning i existentiell vägledning på Sällskapet för existentiell terapi, SEPT.

Första lektionen ska vi fundera över frågan:
Är vi människor mer rädda för att leva än för att dö?

Ja, är vi det? Är jag det? Och i så fall, vad får det för konsekvenser.
Maken nickar och säger:
”Fundera på det du medan jag klipper gräset.”

BILDEN
Överallt i Bhutan vajar fanor för att påminna om livets djupa värden.
FOTO Ann Lagerström

Varje dag hittar jag spännande nya tankar och forskningsresultat om vad det är att vara människa. Allra roligast är att fundera på hur upptäckter i ett sammanhang samspelar med idéer från andra sfärer, som till exempel de här två nyheterna.

Allra roligast är förstås att barfotaforska genom att ta resultaten och testa på sig själv. Hur stämmer det de säger med min upplevelse av verkligheten? Hur stämmer de med din?

• GÅR DET ATT LEVA I NUET?
Att vara totalt närvarande utan att titta varken framåt eller bakåt är riktigt svårt för min hjärna. Nervcellerna därinne verkar vara fullt upptagna av att sätta igång varandra i nya tankespår. Det ena väcker det andra som sätter igång det tredje. Och det, anser forskaren Marc Sommer på Duke University, är inte så konstigt eftersom hans senaste rön verkar peka på att vi inte är byggda för att vara ”här och nu”.
Hjärnan, påstår han, är konstruerad så att den hela tiden jämför dåtid med framtid. Hjärncellerna håller reda på vilka beslut som tagits, vad som har hänt och vad detta kan få för konsekvenser för de närmaste ögonblicken? Om de koncentrerar sig på nuet riskerar de helt tappa kontrollen.
I höstas när jag läste existensfilosofi på universitetet minns jag att vi talade om samma sak. Nuet, sa en föreläsare, är bara den flytande övergången mellan dåtid och framtid, det är ingenting i sig. Det går inte att fånga, inte att uppmärksamma innan det passerat, inte ens att uttala. Innan du hunnit tänka att du ska säga NU! så är ögonblicket passerat.
Men så tänker jag på meditation och de där stunderna då medvetandet släpper taget och allt för ett kort ögonblick bara är. En känsla av att tiden står stilla, eller snarare en upplevelse av nu som så fort den uppmärksammas av tanken försvinner. Undrar vad som händer i hjärnan i de där ögonblicken. LÄS MER

• LÄTTAST VÄLJA DET FÖRSTA
Tillbaka på jobbet. Massor att göra. En snabb lunchsmörgås. Fiket du rusar in på erbjuder tre olika. Du läser snabbt igenom listan och väljer – ja, vilken macka tar du?
Får man tro Dana Rl Carney och hennes team på University of California så kommer du att ta den som står överst.
I test efter test med försökspersoner som tvingats fatta snabba beslut så har i princip alla valt det första alternativet oavsett om det handlat om mat, bilmekaniker eller straffsatser. Och orsaken, tror Carney, är att vi är förprogrammerade att i ett pressat läge inte utsätta oss för den ångest som det innebär att välja utan helt enkelt grabba första bästa möjlighet.
Intressant som komplement till existensfilosoferna som betonar värdet av den där obehagliga känslan av att stå mellan två hötappar och tveka. För dem är själva ångesten ett slags signum för människan. ”Jag har ångest, därför är jag.”