HJÄRNAN, MEDKÄNSLA

”Bota hjärnan
och förbättra världsläget”

Okt 14, 2013

Rapport från Mind and Life Europe ”Individual and Societal Change from the Contempaltive Perspective”. Berlin. Andra dagen.

Vår nedärvda själviskhet är som mässlingen, en farsot som vi behöver hitta ett botemedel  mot, säger den legendariske neruforskaren Wolf Singer och målar upp en hjärna som inte bara är uråldrig, föränderlig utan också helt utan fast ledarskap.

Han ser så bedrövad ut Wolf Singer från Max Planckinstitutet, när han ställer sig i talarstolen och räknar upp den ena globala katastrofen efter den andra och avslutar med USA:s parlamentarikers sätt att hantera landets ekonomi som han säger hotar ”själva begreppet demokrati”. Och allt detta därför att vi inte kan hantera vårt gentiska arv, vår hjärnas uråldriga och på många sätt opraktiska konstruktion.
Han är så krass att han till och med jämför vissa delar av vår hjärnas sätt att fungera med en sjukdom, en slags mental mässling, som han nu vill att forskarna här i rummet ska finna ett vaccin för.
Det handlar om att försöka förstå vad det är i våra nedärvda system som får oss att motarbeta varandra istället för att med-arbeta. Att förstå både de mekanismer som väcker vår medkänsla och de som får oss att försvara oss och sedan hitta övningar som stärker de tidigare och sänker funktionen hos de senare.

Hjärnan är ett extremt komplext självorganiserande system utan ledare, säger han. Och människors hjärnor, även de högst välfungerande hjärnor som sitter här i rummet i Berlin, är inte helt olika sniglars, säger han och väcker en del fnitter i publiken. Skillnaden är bara komplexiteten. Alla grundingredienser finns i stort sett redan hos sniglarna, de har bara byggts på hos oss. Och under du tiotusentals år av utveckling som mänskligheten gått igenom har den samlat på sig kunskap, kunskap som kommer med våra gener.

Det är bara två problem.
Ett: Vi vet inte i vilken situation den där kunskapen skapades, så många av våra reaktioner är rätt svåra att förstå sig på.
Två: Hjärans gamla kunskap har svårt att ta hand om det som händer oss nu eftersom det inte liknar något den varit med om förut.

Inte konstigt då att en liten grupp från tea-partyrörelsen får för sig att göra något så ologiskt som att sätta hela världens ekonomi i gungning, säger han.
För oss som står utanför är det helt ologiskt att skära av den gren man själv sitter på. Men deras hjärnors försvarssystem har fått för sig att det  är livsviktigt för deras egen överlevnad att vinna just den här kampen.
Det finns ingen moral utanför hjärnan”, säger den seniore professorn, ”vi blir inte bättre än vad våra hjärnbanor klarar av. Hjärnan är är vår lycka och vår begränsning, därför måste vi försöka förstå hur vi kan utveckla den.”.

För 20 år sedan trodde denne legenadriske hjärnforskare att han började förstå hur hjärnan fungerar. Syncentra tog hand om synen, minnescentra skötte minnet … men idag vet han betydligt mindre.
”När du ser en hund så tror vi ju att det skapas en slags reproduktion av hunden i hjärnan, en hel förstålig bild av en hund”, säger han nu. ”Så är det inte alls. Hundens alla beståndsdelar, de vi begriper oss på och det vi inte är medvetna om handhas av hundratusentals hjärnceller i olika delar av hjärnan, och vi har ingen aning om hur den här splittrade bilden sedan blir till en i vårt medvetande.
Det går inte heller att lära hjärnan vad som helst, den är ingen passiv klump som bara lyder, säger professorn. Och dessutom finns det perioder i livet som är mer läraktiga än andra, pedagogiska fönster. Om man till exempel under en kritisk period täcker över ena ögat hos ett barn (läs råttor) så tror hjärnan att det bara finns ett öga och kopplar helt enkelt loss det övertäckta ögat från synsystemet. Så även om man efter någon vecka eller två tar bort lappen kom det helt fungerande ögat aldrig mer att se. Hjärnan känner inte igen det.
Ska vi lära något nytt måste också hjärnan uppfatta det som konstruktivt och användbart annars sorterar den snabbt bort det. Den nya måste dra igång de inre bekräftelse- och belöningssystemet helt enkelt.
Så, ska vi få ordning på våra trubbiga relationsverktyg så gäller det att finna pedagogiska knep som hjärnan kan och vill ta in, säger Wolf Singer och tittar uppfordrande på församlingen av hjärnforskare, psykologer, meditationslärare och yoga- och mindfullnessinstruktörer.

Själv blir jag fascinerad av hans bild av hjärnan och de där 100 miljarder självorganiserade cellerna som gör att jag kan sitta här i Rödabergen denna måndag och efter att ha kastat ett öga på mina anteckningar minnas vad professorn sa. Men jag blir också lite orolig över hans sociala ingenjörskonst. Om nu hjärnan är en så komplicerad varelse, så sammansatt och dessutom självreglerande, kan vi då tro oss kunna skapa pedagogiska metoder som ska fostra medkännande människor.
Eller som ekonomen Dennis J Snower sa nästa dag: Bara för att man fostras till medkänsla innebär det inte att vi vet vad denna känsla kommer att användas till. Alla som är kreativa skapar inte gott.

Fler rapporter kommer.

 

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

You Might Also Like

No Comments

Vad tänker och känner du?