Konsten att träda in och ut ur livet

Kanske är det för att så många av mina nära dog innan jag var 30. Kanske är det för att jag funderar på mycket på livet. Kanske var det begravningen av en fågelunge i en kompost när jag var liten som väckte mitt intresse. Hur som helst har jag alltid varit fascinerad av döden och det där märkliga fakta att vi bara stiger in i livets drama, har en roll under några decennier, i bästa fall ett sekel, och sedan bara kliver ut.
Här ett citat från konstnären Marina Abramovic, som just nu ställer ut på Moderna museet i Stockholm. Hennes tankar om sambandet mellan liv och död liknar filosofen Martin Heideggers begrepp i-döden-varon, att leva medveten som sin egen död. Och författaren och filosofen Albert Camus övertygelse att just för att vi vet att livet är absurd kan vi verkligen njuta av det.

Jag fattar inte hur folk kan vara medvetna om det och ändå ägna sig åt en massa skit.

Du sysselsätter dig en del med din egen död. Du lär redan ha planerat din begravning?
– Självklart! Det viktigaste är hur man lever och hur man dör. Jag intervjuade nyligen en kvinna i Brasilien som var 110 år gammal och frågade henne vad som är viktigast i livet. Hon sa: ”Det viktigaste är hur du träder in och ut ur livet.” Det är det vackraste jag har hört på länge. Jag är inte besatt av döden, men vi ska alla dö, så varför tänker vi inte på det? Det enda att förhålla sig till livet är att njuta av det ännu mer. Och jag njuter verkligen av mitt liv. Varje dag kan vara den sista, man vet aldrig. Hur vet vi att en asteroid inte är på väg att kollidera med jorden? Vår värld är bara en liten prick i det stora kosmos. Jag fattar inte hur folk kan vara medvetna om det och ändå ägna sig åt en massa skit.”
Ur intervju i Svenska Dagbladet.

Tomt arbete

Ett av mina första jobb var på Sabbatsbergs sjukhus på EKG-avdelningen. På förmiddagen plockade jag fram de aktuella patienternas journaler, ca fem stycken. På eftermiddagen fick jag deras EKG-resultat, vek de snyggt och stoppade in de i journalerna och stuvade undan de.
Det var allt. Ett av de värsta jobb jag någonsin haft.
Sysslolösheten, tristessen och på samma gång stressen av att känna sig onyttig.
Jag frågade en kollega:
”Vad gör den här kvinnan jag vikarierar för hela dagarna?”
Och hon svarade:
”Stickar.”

I dagens DN skriver sociologen och författaren Roland Paulsen som jobben som ingen talar om, de tomma, och om bristen på innehåll som en arbetsmiljöfråga.
”Lång dags färd mot hemgång”, DN 18 december 2016.

OM ATT VARA GOD: Vad är det vi talar om?

Det pågår en eldig diskusson om relationen mellan godhet och att ge pengar till de EU-medborgare som sitter i våra städer och ber om hjälp. Den är vildvuxen och jag måste försöka reda ut detta för mig själv. Mycket kretsar kring ordet god i koppling till vad vi gör i relation till de EU-medborgare som sitter på gatorna och ber om pengar.
För mig blir diskussionen svårare om vi blandar in ordet god. Vad betyder ordet, vad talar vi om när vi antingen anser att andra är goda eller att de är själviska?
För mig blir det enklare om jag försöker reda ut vilka lagar som gäller och vilka ställningstaganden som ligger på mig själv, och bara på mig.

LARS BJÖRKLUND OM att leka jul på allvar

Julen är en form av lek, menar Lars Björklund, kaplan på Sigtunastiftelsen. Vi klär ut oss, drar in granar och experimenterar med begreppen barn och familj. Och så uppmanar han: Ta chansen, använd julen för att leka med ditt eget liv.

– Jag kan förvandla dig till allt!
Alex är sex, kanske sju, och har stannat mitt i springsteget på Sigtunastiftelsens innergård för att dra in Lars Björklund i sin lek. Se där en pojke och en kaplan som har så roligt. Nyss kände de inte varandra och nu hittar de på för fullt.
Kanske anade Alex att det här är en vuxen som tar människans skapande förmåga på allvar.
– Det finns en form av lek som är tidsfördriv, säger Lars nu när Alex, killen, monstret, rasat vidare. Och en sort som jag brukar kalla spel, och så finns det den allvarsamma, livsleken. Och julhelgen, vad är det?
– Alla tre.
Först. Lek som skoj och tidsfördriv. Från garderoben, källarförrådet, tar vi fram vår scenografi. Vi färgar hemmet grönt och rött med servetter, pynt och julrosor. 

Dagens fråga: Är du en pre-krastinerare

Är du en uppskjutare, en prokrastinerare? Frågan har varit aktuell i vår tack vare boken ”Dansa på deadline” av  Alexander Rozental och Lina Wennersten. Och många av oss har nickat och skamset mumlat ja. Jodå, vi har listor, vi prioriterar, och vi skjuter upp.
Nu kommer nästa fråga: Är du en pre-krastinerare, det vill säga, kastar du dig över en uppgift utan att tänka efter, och det trots att det inte är bråttom.