Author

Ann

Browsing
Vad är egentligen kärlek?
Attraktion, logik eller en efterkonstruktion?
Eller är kärlek att visa omsorg, att se något hos den andra som de andra inte ser.
Så här tänker olika filosofer i olika tider.

Jag har levt med min man i över 40 år och ändå har vi aldrig sagt de där tre mytomspunna orden: ”Jag älskar dig!”. Det är sant. Inte en enda gång. Inte där i början, när vi var förälskade. Inte när vi fick våra barn. Inte när vi gifte oss. Och aldrig nuförtiden. Varför? Vi tycker helt enkelt att det inte passar för att beskriva den praktiskt och känslomässigt komplicerade koreografi som vi dansat sedan 1974.

Vi har levt ihop i över 40 år men aldrig sagt: Jag älskar dig.

Vad är det att älska? Är det en fenomen eller många. Ja, finns kärleken över huvud taget som ett objektivt faktum? Och går det att använda filosofi för att förstå ett ord som används för att beskriva så olika saker som vår relation till vår partner, barn, pizza, hunden, mamma, punkmusik, Gud och Thailand?
Så här svarar den finlandssvenska filosofen Camilla Kronqvist, hon som doktorerat på vad vi pratar om när vi pratar om kärlek.
– Filosofin kan inte säga något om vad du ska känna för att älska någon. Den kan alltså inte skapa en allmän definition av vad kärlek är, men den kan vrida och vända på begreppet. Och kanske kan vi då finna något som vi inte visste eller se något som vi redan visste men inte uppmärksammat.

Visst har filosofer genom tiderna försökt bena ut begreppet. Redan Platon (428-348 f.Kr.), av många betraktad som den störste filosofen av dem alla beskrev kärleken, som han kallade eros, som en stege.
Först kom den fysiska attraktionen, i dåtidens Aten inte sällan mellan den äldre, visa mannen och en ung pojke. Men den fysiska passionen var bara början. Meningen var att attraktionen skulle växa från mötet med den individuella skönheten till den stora ideala, perfekta Skönheten, som Platon föreställde sig fanns i det han kallade för idealvärlden. Eros var en passion som skulle leda till kunskap och visdom.

Hans elev Aristoteles (384-322 f.Kr.) gick i opposition och tog ner kärleken på jorden. Kärlek, menade han, har inget med högre dimensioner att göra, utan handlar om relationer mellan människor.
Parallellt med kärleken till visdomen och till partnern, eros, presenterade Aristoteles filia. Filia var kärlek till vännen, men också till familjen, ja det kunde, enligt Aristoteles även handla om affärskontakter. Och vänkärleken var inte en klenare form av den ”stora kärleken”, inte alls. I den judiska Toran, det kristna Gamla Testamentet, beskrivs hur David, han som satte sig upp mot Goliat, svor evig trohet till sin vän Jonathan, som han älskade som sin egen själ med en känsla starkare än den han hade för kvinnor. 

I motsats till den här individuella riktade kärleken växte ett annat kärleksbegrepp fram, först i Grekland och senare i Nya Testamentet i Bibeln, agape. Här handlade det inte om att älska den ende utvalde eller den nära vännen utan hela mänskligheten. En kärlek som inte behöver väckas, som inte har något mål och som inte begär något i gengäld.
Tittar vi oss omkring så här på 2000-talet så kan vi identifiera en intensiv Platonsk längtan efter kunskap och skönhet, många tecken på filia i bekantskapskretsen och spår av agape både bland dem som har ett människovårdande yrke och privatpersoner som ger av sin tid och sitt liv till andra. Men trots allt är det ändå Aristoteles form av eros som dominerar vår kultur: kärleken mellan två. Man och kvinna, kvinna och kvinna, man och man. En dyrkan, som filosofen Simon May på Kings College i London anser börjar anta sådan styrka att den börja likna en religion, en tro.
Se bara, skriver han i boken Love: A history, hur kärleken allt oftare framställs som om den är svaret på alla våra problem. Och det, menar han, är betydligt mer än Mellanösterns stora kärleksprofet Jesus någonsin hävdade. Vår partner ska göra oss lyckliga och trygga, de ska få oss att känna oss vackra, åtrådda och starka. Att ha en kärleksrelation framtsälls som ett av livets främsta mål, ja kanske till och med själva meningen med att vara till. Västvärlden och USA, skriver May, har kidnappat kärleken och den är nu den enda gemensamma tro vi har.
Det är en ordentlig känga Simon May utdelar. Men har vi kommit närmare vår fråga: Vad är kärlek?

Jag kopplar upp mig på Skype och anropar Finland och filosofen Camilla Kronqvist, som i sin doktorsavhandling What we talk about when we talk about love brottats med kärleken. Hon dyker upp på skärmen i sitt arbetsrum på filosofiska institutionen på Åbo akademi.
Hej Camilla! Vad är kärlek?
–  När jag avslutade arbetet med min doktorsavhandling tänkte jag att jag sagt allt jag hade att säga om begreppet kärlek. Jag var ung och hade en mer absolut föreställning om vilka krav vi behöver leva upp till för att leva i kärlekens ljus. Nu när jag är äldre, har fru och barn och är lite mer mörbultad, har jag försonats mer med hur svårt det är att leva upp till de där kraven, fast vi både ser och erkänner dem som viktiga, säger Camilla Kronqvist
Nej, det blev ingen lätt resa fram till promoveringen. Ju djupare Camilla kom i begreppet kärlek, desto mer komplicerat blev det.
Är kärlek till exempel en känsla, som vissa filosofer hävdar?
– Rent spontant låter det sant. Men när vi tittar närmare på saken, så går det inte att jämföra kärlek med andra känslor som rädsla, vrede och sorg. Den verkar inte vara på samma nivå. Kärleken är mer grundläggande, som en benägenhet, ett slags beredskap. Och den innebär också så mycket mer än till exempel att vara glad.
Är då kärlek egentligen bara något kroppsligt – gener och hormoner? Det kan Camilla Kronqvist inte helt förneka, även om hon inte gärna dras åt de biologiska förklaringarna. På samma sätt tror hon inte att all kärlek måste börja med förälskelse.
– Ibland uppstår den spontant, men där finns också vänskap som utvecklas till kärlek, genom ett slags nötande.

Det går det inte att jämföra kärlek med andra känslor som rädsla, vrede och sorg.

Har kärlek med tanken att göra
Är det fråga om något kognitivt, en tanke? Nej, det stämmer inte heller. Visst går det att tänka att man ska älska någon, men det innebär inte att man alltid lyckas med det. Och om den andra går sin väg är det inte bara att tänka bort henne. Är det i stället en form av vilja? Jag
vill älska dig, som några av mina vänner lovade varandra vid vigseln. Det är det också, men inte enbart, svarar Camilla. Om vi kunde vilja kärlek så skulle vi kunna bestämma oss för att älska vem som helst, och det är tveksamt om det verkligen går.
Visst går det, menar de som brottas med den oegennyttiga kärleken, agape, visst går det att älska alla. Men frågan är om det då handlar om vilja. Snarare, hävdar vissa teologer och filosfer, är agape en spontant känsla som är riktad mot hela mänskligheten. Det är inte något hos den andra, alla de andra, som får mig att älska dem, jag är människoälskande.
Men tillbaka till det privata. En idé som hängt med i filosofihistorien är den Aristoteles hade om kärleken som ett slags förening, en enhet, och den utforskas numera av en grupp filosofer som i Stanford Encyclopedia of Philosophy kallas för unionisterna.

Den romantiska kärleken
Den romantiska kärleken uppstår i den stund som man inte längre ser någon skillnad på den andres och ens egna behov, menar till exempel den engelska filosofen Sir Roger Vernon Scruton (1944-). Och den amerikanske filosofen Roberg Nozick (1938-2002) fyller på med en radikal tanke: Kärlek, menar han, är en form av ny identitet. Förvandlades jag alltså till Mickeann den där dagen vi möttes i oktober 1974? Gick jag från att vara individ till en form av symbios som vissa filosofer menar kan betraktas som en helt ny slags varelse.  Vi flyttar ihop, vi åker på semester, vi har influensa. Lufsen känner nästan smaken av den där köttbullen som Lady äter. Kan man rent av tala om ett trejde kön – hon, han, vi?

Se upp för sammansmältningen
Andra filosofer, som den polsk-amerikanske författaren Isaac Bashevis Singer (1902-1991), varnar för att den där sammansmältningen, den där identifikationen med den vi älskar, står i vägen för att utöva kärlek. Det går ju inte att älska någon som inte är någon i sin egen rätt. Då kanske det är bättre, menar den amerikanska filosofen Marilyn Friedman (1945-), att se på kärleken som en federation, ett förbund, som både kan rymma gemensamma mål och omsorger och individuell frihet.
Men om eros blir ett förbund, vad skiljer den då från philia, från vänskapen? Sex, hävdar filosofen Laurence Thomas vid Syracuse university lite provocerande, bara sex. Och vad är sex om inte en form av bekräftelse, skriver han, vi älskar med varandra för att visa att det är vi två. Om vänner hittar ett annat sätt att uttrycka sin närhet på, om de som förr skär ett litet snitt och blandar sitt blod eller skaffar en vänskapsring, då skulle det inte vara någon större skillnad på vänskap och kärlek, menar han. Filosofen Martha Nussbaum håller inte med. Kärlek har ett helt annat djup, den kräver ett radikalt val, ett livs-val, menar hon. Vänner kan leva vid sidan av varandra, men den du älskar påverkar hela din livsinriktning.

Kärlek som en form av förståelse
Camilla Kronqvist lutar numera åt att kärleken är en form av förståelse både av andra, världen och dig själv som för med sig olika moraliska krav,  berättar hon från sitt rum på Åbo akademi. Att gå in i en kärleksrelation är att ge ett uttalat eller outtalat löfte om ett gemensamt ansvar.
– Det handlar om en utsatthet, säger hon. Jag är nära min fru. Vi har barn. Jag håller hennes liv i mina händer. Hon håller mitt. Kärlek är vad jag gör och hur jag förstår den här relationen. Där finns spontanitet, men också vissa krav som föds ur spontaniteten.

Kärlek är vad jag gör och hur jag förstår den här relationen

Kanske är kärlek att våga överlämna sig till en annans omsorg, tänker jag högt från mitt kök i Vasastan. Min utsatthet som möter din.
– Det handlar också om uppmärksamhet på vad jag gör, tänker och känner, säger Camilla. Att till och från ställa sig frågan: Vad innebär det att jag älskar? Vad innebär det att den här personen är viktig för mig? Det är det man tappar när man slutar bry sig, när kärleken tycks sina.
Kärleken är också ett slags seende, säger hon …
– … ett samspel med en viss karaktär. Vi ser samma saker. Jag tycker mig förstå vad min fru menar när hon pekar på något.

Kärlek som skönhet
Camilla säger att det också har något med skönhet att göra. Hon, filosofioktorn, trevar fortfarande, det är som om kärleken glider mellan fingrarna på henne så fort hon har fångat den.
– Vi lockas alla av det vi kallar vackert, säger hon. Men när vi ser på den vi älskar så ser vi inte det traditionella utan något annat, en fördjupad form av skönhet – det vackra i den andre. Något bryter igenom, strålar, vi får en glimt av hur den älskade är bakom masken. De andra vid bordet ser det inte, men du gör det. Du har hittat något som är dolt för andra. Något som väcker kärlek. Men frågan är fortfarande: Varför just hon?

Kärlek utan orsaker
Den svenska filosofen Sandra Lindgren disputerade i höstas vid Göteborgs universitet med avhandlingen: Four questions concerning love and friendship. Så här resonerar hon om hur det kommer sig att vi fastnar för en speciell människa: Det finns en teori om kärlekens väsen, reasons view of love, som hävdar att det kan finnas en anledning att älska en särskild person därför att hon har något som är älskansvärt. Frågan är vad det där älskansvärda är. Och vad händer om du möter en annan person med samma förmågor, är det logiskt att älska båda då? Eller om du träffar någon som har mer av det där du älskar hos din partner? Är det då rimligt att byta? Eftersom svaret är nej på de två sista frågorna tycker Sandra Lindgren att vi kan bortse från den teorin.
Den andra teorin, no-reason view to love, menar att det inte finns en förnuftig anledning till att vi älskar, men att det kan falla sig så att de vi älskar råkar ha älskansvärda egenskaper. Sandra Lindgren avfärdar även det sättet att tänka eftersom det inte stämmer med våra vardagliga funderingar om varför vi älskar eller inte.
I stället erbjuder hon en variant på den föregående teorin, som innebär att vi i realiteten blir förälskade utan någon förnuftig anledning, men att vi formulerar orsakerna i efterhand för att göra händelsen begriplig för oss själva och andra.

Den komplexa kärleken
Camilla Kronqvist tror inte att logik är den bästa metoden för att utforska frågan ”Varför älskar Eva och Maria varandra?”.  Kärleken är för komplex, den beror så mycket på omständigheterna, på de älskande, på kärlekens alla dimensioner, skriver hon i sin avhandling. Och så refererar hon till en av sina inspiratörer, Ludwig Wittgenstein (1889-1951) som i boken On certainty skriver att det visst går att vara säker på något som inte kan bevisas med logik. När någon säger sig vara hemma i sin kärlek, djupt rotad i sin relation, går det inte att avfärda henne därför att det inte går att rationellt beskriva varför, skriver Camilla Kronqvist. Och så tillägger hon att det bästa svaret på frågan om varför x älskar y kommer från essäisten och filosofen Michel de Montaigne (1533-1592) som när han ombads förklara varför han och författaren Étienne de La Boétie blivit så nära vänner svarade: ”Därför att det var han, därför att det var jag.”
Nu börjar det skymma både i Åbo och Stockholm. Jag frågar till slut Camilla Kronqvist om hon brukar säga ”jag älskar dig” till sin fru.
– Det mest kärleksfulla jag kan säga till henne är: Du sitter i min själ. Men frågan är vad det är för plats hon bebor.
Ann Lagerström ©
Publicerad i Modern filosofi 2017.

MER OM KÄRLEK

Vad är det att vara människa?
Vad vill jag?
Hur ska jag leva med andra?
Vad är ett gott liv?
Hej döden!
Och vad är meningen?

Sex kvällar för dig som vill tänka själv tillsammans med andra. Så här går det till. Vi har en fråga. Hämtar inspiration från existentiella filosofer och andra som funderat eller forskat. Så försöker vi var och en och tillsammans utforska vårt ämne.
Inga förkunskaper krävs.
Inga bestämda åsikter är vi ute efter.
Tvärtom. Ju mer olika vi tänker, desto roligare och intressantare kommer vi att ha.
Vi träffas varannan vecka så att det vi funderat över kan få perspektiv i mötet med det verkliga livet.

NÄR Måndagar 10/9, 24/9, 8/10, 22/10, 5/11, 19/11 2018
VILKEN TID 18.30-21.00
VAR why!, Rödabergsgatan 3, 113 33 Stockholm
PRIS 2000 kr ink moms för privatpersoner. 2000 kr + moms för dig som har företag.

I vår tid är det många som vill tala om för dig vad du ska tycka.
I det existentiella samtalet är det tvärtom. Här talar vi med varandra utan facit och utan mål att övertyga varandra. Målet är att var och en ska hitta sin egen filosofi. Och ju mer olika syn vi har på livet desto rikare blir samtalet..

NEJ – du behöver inga förkunskaper.

I tusentals år har människor funderat över de stora livsfrågorna. Och deras tankar finns samlade i böcker, filosofiska och teologiska skolor, arkitektur, trädgårdar och konst. Det flesta frågor är ännu inte besvarade, kanske kommer de aldrig att få ett slutgiltigt svar, men vi kan alla delta i mänsklighetens utforskande genom att låta de stora frågorna möta våra egna tankar, erfarenheter och känslor.
Filosofen Karl Jaspers kallar det här för att filosofera.

I de existentiella samtalen utgår vi från en fråga i taget. Jag brukar börja med att berätta hur existensfilosofer och existenspsykologer funderat, ibland kryddadar jag tankegångarna med modern hjärnforskning och psykologi. Sedan filosoferar vi – vad är en människa, vad är frihet, kärlek, lycka och meningen med livet?
Allvarligt? Ibland. Roligt? Ofta.

Tänk själv tillsammans med andra.

TEMAN
10 september Vad är det att vara människa?
24 september Vad vill jag?
8 oktober Hur kan man leva med andra?
22 oktober Vad är ett gott liv?
5 november Vad är döden?
19 november Och så var det det där med meningen med livet.

INGA FÖRKUNSKAPER
Du behöver inte ha några förkunskaper alls. Ditt liv är din kunskapsbank, din förmåga att reflektera din kompetens. Däremot kommer du efter sex veckor ha fått en introduktion till existensfilosofernas tankar och fått redskap för att själv filosofera vidare.

VAD ÄR EXISTENSFILOSOFI?
Existensfilosofin är en gren av filosofin med rötter i antiken och som handlar om hur vi ska leva. Här finns filosofer som Sören Kierkegaard, Martin Heidegger, Simon de Beauvoir och Martin Buber – alla med olika ingångar och tankar kring livets stora frågor.
Inom existensfilosofin och den senare psykoterapin är det inte sanningen med stort S som är i centrum utan den sanning som du finner genom dina egna reflektioner och erfarenheter.
Läs mer om existensfilosofin här.

DELTAGARE BERÄTTAR

Samtalskvällarna blev till en oas där jag fick diskutera de stora livsfrågorna med ”likasinnade” och härliga deltagare! Ann är inspirerande, filosofisk och gör teorierna begripliga!
Anette

VÄLKOMMEN
Ann Lagerström
ann@lagerstrom.nu 
070 5562556

 

VAR & NÄR
NÄR Måndagar 10/9, 24/9, 8/10, 22/10, 5/11 och 19/11 2018
VILKEN TID 18.30-21.00
VAR why!, Rödabergsgatan 3, 113 33 Stockholm
HUR MÅNGA Max 12 deltagare.[/vc_column_text]

VILKA

Samtalen passar för alla som är intresserade av att tala om livet. Du behöver inte ha några förkunskaper. Den yngsta deltagaren hittills har varit 23 och den äldsta hittills 84.

ANMÄLAN & PRIS

SWISH Du kan betala med Swish till 070 5562556, ange namn, mailadress och kod EXSAht18.
FAKTURA Anmäl dig per mail och betala via faktura.

PRIS
2000 kr ink. moms för dig som är privatperson.
2000 kr + moms för dig som har företag.

AVBOKA

Om du avbokar två veckor före samtalsstart får du tillbaka avgiften förutom en adminstrativ kostnad på 200 kronor.
Om du avbokar senare än två veckor före samtalsstart får du inte tillbaka din avgift. Du får dock gärna överlåta din plats till någon annan.

[/vc_column][/vc_row]

Det där vi kallar jag, vad är det? Det ingår i ett av alla mysterier som vi människor består av.
Jag vet att jag finns. Jag sitter här och skriver. Det vet jag.
Men ingen vet egentligen vad det där jag kallar jag är.
Här kan du lyssna på filosofiska rummet där de lärda
försöker reda ut begreppen.

Träning och rutiner hjälper
hjärnan att bli kreativ

Nej, det är inte bara att sätta igång och spåna. I alla fall inte om du vill skapa något nytt. Hjärnan gillar att gå i invanda spår och behöver styras med en fast hand för att bryta sina mönster.Så varsågod – handfasta råd för den som vill skapa en kreativ arbetsplats.

”Ja, då sätter vi igång och spånar.”
Hur många av oss har inte varit med på möten som kallats kreativa men som egentligen inte givit upphov till något nytt.Visst har det kommit fram idéer, men synar man dem noga är det mest varianter på sådant vi tänkt förut. Och det är inte så konstigt, de flesta kreativa möten har inte räknat med hjärnans behov av trygghet och vårt eget behov av att undvika ångest.

Vi är vanedjur
Vi människor är både vane- och gruppdjur. Vi organiserar vår dag på ungefär samma sätt, semestrarna liknar varandra och ärligt talat om du tittar dig omkring på kontoret på kläder, glasögon och frisyrer – inte så stor variation, eller hur. Till vardags är det där förstås bra, det tar alldeles för mycket tid och energi att ändra rutiner hela tiden eller försöka umgås med människor med helt annan livsstil.
De här mönstren stöds helhjärtat av hjärnan, som själv fungerar med hjälp av nätverk. Allt det du vet, allt det du gör, bygger på mer eller mindre fasta kemiska och elektroniska banor mellan 100 000-tals celler. När du tänker på din frukost, när du börjar fundera på ett nytt projekt, så aktiveras minnet av det du brukar äta och det du ritat eller planerat förut. Nytt väcker liv i gammalt. Gammalt är lika med trygghet.

Bryt dina och hjärnans mönster
För att kunna tänka utanför ramarna så krävs det att du bryter både dina egna och hjärnans mönster och helt frivilligt framkallar både psykologisk och biologisk rädsla. Vanor ska undvikas, nätverk ska slitas upp, minnen skjutas åt sidan, celler som förut vetat vem de brukar prata med måste tvingas bli vilsna. Och ditt osäkra jag (vi är alla i grunden osäkra) måste våga blotta fåniga, naiva, udda och opassande sidor.

DU FATTAR. KREATIVITET ÄR INTE KUL. DET ÄR BLODIGT ALLVAR. KREATIVITET ÄR LIKA MED ÅNGEST.

Så, tvärtemot vad man kan tro måste kreativa möten organiseras med tanke på trygghet. Jaget måste vara säker på att inte bli hånad och hjärnan måste förstå att det inte är farligt när allt gungar.
Så hur gör man?
Först gäller det skapa en kreativ mötesrutin. Just det, rutin för att bryta rutiner. Hjärnan behöver lära sig när den kan släppa loss och när den får ha kontroll. Och för att den ska klara det bör man dela upp den kreativa processen i tre tydliga steg: Hitta, välja, förädla.

Hitta, välja och sedan förädla
Hitta: Tid för öppet spånande. Inga krav på realism, inget snack om hållbarhet, möjligt eller omöjligt. Även om det är en industribyggnad med bestämt syfte som är dagens ämne så får vilka hugskott som helst samlas i den rika kompost som är skapandets mylla. Apelsin, hög hatt, plywood, arg … När cellerna väl öppnar sig finns ingen gräns för hur de kan associera. När ni skrattar vet ni att ni är på rätt väg.
Dela gärna upp hitta-mötena i två delar med minst en natt emellan. När hjärnan väl kommit igång arbetar den vidare medan du sover.
Välja: Nytt möte. Sprid nu ut alla idéer, kloka som galna, särskilt de galna. Gå omkring, behåll öppenheten, kombinera, komplettera och välj några spår att arbeta vidare på. Dela in er i grupper, spåna vidare, skapa ett mycket löst, utmanade, men ändå förslag.
Förädla: Kära vänsterhjärna, du som älskar att ha koll, nu är det din tur. Nu får du äntligen bli realist och tänka på uppdragsgivaren, planerna och pengarna.

Ann Lagerström
©lagerström
Aritikeln publicerad i tidningen Arkitekten FOTO:ANV Recife enligt CC

 

ANVÄNDA OCH DELA
Dela gärna via länk på nätet.
Vill du skriva ut artikeln och dela den med andra eller använda den i undervisning eller på en kurs får du gärna skriva ut och kopiera den om du anger källan lagerstrom.nu. Men om du vill publicera den på din egen sajt eller i någon annan form av publikation måste du kontakta mig.

Föräldrarna är döda, brodern, männen hon älskat också, ändå säger hon att det är ett av livets privilegium att säga farväl.
Och trots att de lämnar henne är de en del av ”hennes blod, hennes DNA”. Hon känner deras närhet, hon samtalar med dem, ber om råd, får skäll från mamma som varit död sedan början av 2000-talet.


”It’s part of the privilege of being human
that we have the moment that we need to say goodbye”


Här kan du se videon där hon berättar om sin syn på döden.

FOTO: Startbild för videon från ABC net, Australia.

 

Snart kommer det, dataspelet där du kan får tillträde till Henry David Thoreaus värld den där sommaren 1845 då han drar sig tillbaka till det lilla huset han byggt vid Walden. I spelet kan jag simulera ett liv där vid den lilla sjön, och också möta Thoreaus tankar om avskildhet och mening.
Läs mer här: Walden, a game

En tidig version är redan släppt, men det brukar vara klokt att vänta till dess spelet är klart.

Andra sociala/filosofiska spel:
The Dragon, cancer, ett interaktivt program om en liten pojke med cancer. Om livet, döden och meningen.

FOTO: Från spelet Walden, a game.

 

 

Tänk dig att du är bjuden på 70-årskalas, eller vilket decenniefirande som helst. Du kommer ditt glammandes och får ett kort i handen där det står: Tystnad, eller så mycket vackrare på engelska Silence.
70 minuter ska det vara. Du får ett par tättslutande hörlurar att sätta på, förbjuds att tala med någon och erbjuds konst att njuta av tillsammans med de andra moltigande gästerna i en timme och tio minuter.
Så började  performancekonstnären Marina Abramović födelsedagskalas i vintras.
Och varför inte. Vem är det som bestämt att det enda sättet att umgås med varandra är att tala, tala och tala.
FOTO: Carolyn Hall Young, enligt CC