HJÄRNAN, RELATIONER

ARTIKEL: Kärlekens kemi från lust till uppbrott

Feb 12, 2015


Hon säger att det tar en femtedels sekund att bli förälskad? Att den som är kär ser allt i rosa? Men att ingen riktigt vet varför vi väljer den vi väljer. Följ med på en resa genom kärlekens kemi med neuroforskaren Anna-Lena Ström.  

Först längtan, lusten, jakten. Och så den där stormande förälskelsen, känslan av att ha hittat den rätte. Sedan tryggheten, tillhörigheten, vetskapen att det är vi två. Efter en tid tristessen, var kom den ifrån? Och så skilsmässan, den smärtsamma, som om hjärtat slits ur kroppen.
Om du vill behålla drömmen om den romantiska kärleken så sluta läs här. Men är du nyfiken på hur din hjärna styr dina känslor så följ med till Institutionen för Neurokemi på Stockholms Universitet och hälsa på Anna-Lena Ström, forskaren som inte bara är expert på ovanliga sjukdomar utan dessutom satt sig in i kärlekens kemi.

Det regnar utanför fönstret när Anna-Lena lägger upp högvis med papper på bordet framför oss. Hon har samlat på sig den senaste forskningen och nu sätter vi oss till rätta för att rota i hypotalamus, hippocampus, luktbulben, amygdalan, ventrala pallidum och hjärnbarken.

”Kärlek är en form av berusning, inte olikt en kick kokain. Pågår den länge så går den faktiskt över i ett slags missbruk.”

Människor som älskar varandra blir beroende, och tvingas de skiljas åt måste de sätta sig själva på avgiftning.
Jag tar ett djupt andetag, det här kommer att bli en intressant förmiddag, och ber henne backa några steg.
Låt oss ta det från början, Anna-Lena, varför är det så viktigt för oss människor med kärlek?
– Svaret är enkelt, säger hon, vi är programmerade för att älska. Programmerade?
– Ja, allt är förberett. Redan när du föds är hjärnan inställd på att med hjälp av kemikalier locka in dig på kärlekens väg. I puberteten släpps de loss och steg för steg leder hjärnan dig sedan med hjälp av olika kemiska substanser via passionen in i familjebildandet och till en monogam eller seriell relation. Det är bara att följa med.

KÄRLEKEN STEG 1 Lusten och längtan
Allt börjar i den gamla reptilhjärnan i hypofysen, berättar hon, en liten körtel rakt in i huvudet strax ovanför örat. Det är härifrån könshormonerna styrs, det är där längtan efter den andre väcks med hjälp av det kvinnliga östrogenet och det manliga testosteronet.
Så fort hormonerna gått igång börjar vi direkt spana och scanna omgivningen på presumtiva män, kvinnor, älskare och älskarinnor.
Biologiskt är det fråga om fortplantning, att hitta en lämplig partner för att sprida sin säd, att befrukta sina ägg, att bli gravid och säkra arten. I den mänskliga kulturen kallas det kärlek.
Är det verkligen bara det?
– Nej, det är klart att samvaron mellan människor har fler dimensioner, att det handlar om att ha någon att dela livet med, att anförtro sig åt, luta sig mot, men att det blir just en man eller en kvinna, det kan vi tacka biologin för oavsett om vi älskar någon av samma eller motsatt kön.

KÄRLEKEN STEG 2 Jakten
Lusten, längtan – det där första steget i kärlekens kemi, leder till det andra – jakten, berättar Anna-Lena. Och jaktexperten i hjärnan är det så kallade belöningssystemet. Inte bara när det gäller att hitta en partner – den här delen av dig har lust till allt som den tror är viktigt för din överlevnad – mat, kläder, barn, pengar – och kickar som alkohol, sex och narkotika.
Och verktyget är signalsubstansen dopamin som gör dig fokuserad och i högsta grad motiverad. Med samma koncentration som du plöjer dig genom mataffären när hungern slår till spanar du på krogen, jobbet, sällskapsresan och kulturföreningen efter en lämplig partner.

KÄRLEK STEG 3 Mysteriet
– Så här långt är forskarna rätt eniga om kärlekens väg, säger Anna-Lena, men nu inträder tack och lov ett av livets många mysterier: Varför fastnar våra ögon, ja hela vår kropp, på en enda person? Vad i oss är det som väljer?
Jag vad är det? Jag har läst om om feromoner, om doftsubstanser som vi överför till varandra och som skulle kunna sätta igång en kemisk kärlekslek hos den andre.
Vad tror du om det?
– Så fungerar det hos djur, säger Anna-Lena, men det är inte helt klarlagt hur det är med oss människor.
Fast det där med doften är kanske inte helt fel ändå, fortsätter hon. Det har gjorts försök med kvinnor som fått lukta på väl använda t-shirts och där har man hittat en ledtråd. Kvinnor som inte äter p-piller gillar svettdoften hos de män som är annorlunda än de själva.
På varje liten cell hos människan finns minimala molekyler som markerar skillnad. Det är de som avgör vem som kan donera sin njure till vem. Om molekylerna är lika så går det för det mesta bra. Är de olika så betraktar kroppen den nya njuren som obekant och stöter ut den.

I kärlek är lika avtändande och olika sexigt, och vi kan på något förunderligt sätt avgöra det genom att lukta på varandra.

I kärlek har det alltså visat sig vara tvärtom, lika är avtändande och olika är sexigt, och vi kan på något förunderligt sätt avgöra det genom att lukta på varandra.
Orsaken, tror Anna-Lena, skulle kunna vara mänsklighetens behov av genetisk mångfald. När vi levde i små samhällen gällde det att se upp för inavel. Lika var farligt, olika var bra. Eller också är det något annat i det där känsliga blandandet av gener som vi ännu inte begriper men som är avgörande för artens överlevnad.

Men det kanske inte är kroppen utan tankarna som tänder? Letar vi helt enkelt medvetet upp vår drömpartner, undrade några amerikanska forskare och startade en dejtingservice på ett universitet?
Efter att studenterna i detalj beskrivit vem de sökte var det fritt fram att välja partner. Efter första dejten var det dags att jämföra och till forskarnas förvåning var det mycket lite som stämde. Hon som sagt att hon ville ha en sportig framåt typ hade tänt på ett stillasittande mattegeni, och han som ville ha en sval, lång skönhet, blev kär i en kul tjej med ett par extrakilon. Vi vet helt enkelt inte vad vi letar efter, konstaterade forskarna.

Det där kan jag allt om, säger jag till Anna-Lena. Om du frågar mig vem jag söker så skulle jag säga en utåtriktad aktiv man med mycket på gång. Men inte tänder jag på dem inte. Nej, istället dras jag bara till män som är precis som den man jag valde för decennier sedan: Lugna inåtvända romantiker.
Vem längtar du efter Anna-Lena?
– En som är som jag, sammansatt och lite motstridig: aktiv och ändå lugn, konservativ och ändå radikal, äventyrlig och ändå familjekär. Det är väl därför jag har så svårt att hitta någon.

KÄRLEK STEG 4 Förälskelsecoctail
Nåväl, hur det än gick till så har nu två människor på något sätt fastnat för varandra och nu blir det kemiskt fyrverkeri i kroppen.
Fort går det, har forskning visat, kärlek vid första ögonkastet tar en femtedels sekund. Tolv olika områden i hjärnan sätter fart och kickar igång en mängd substanser som tillsammans skapar en känsla av total eufori. Medan dopaminet rusar i höjden och fyller oss med tillfredsställelse ökar noradrenalinet kroppens beredskap – hjärtat slår, vi rodnar, vi svettas, vi flämtar och kärlekshormonerna hjälper till genom att fylla könsorganen med blod.
Den kemiska cocktailen är så stark att vem som helst kan se att det glöder om ett nyförälskat par.

Kärlek vid första ögonkastet tar en femtedels sekund.

Åh vad den där känslan är härlig, säger jag!
– Inte så konstigt, säger Anna-Lena nyktert, för nu handlar det om ren berusning.
Ja, det är faktiskt inte så stor skillnad på passionerad förälskelse och en redig dos kokain. Samma centrum i hjärnan är engagerade, samma kemikalier är i omlopp och kicken har många likaheter. Förälskelse är en så stark drog att den faktiskt kan mildra smärta. Om du har ont och är riktigt kär och tittar på en bild av den du älskar så går aktiviteten i förväntningssystemet upp medan spänningen i smärtcentrum går ner, det visar alldeles ny forskning.

Det är inte så stor skillnad på passionerad förälskelse och en redig dos kokain.

– Dessutom, säger Anna-Lena, så är kärleken verkligen blind.
Är inte det bara ett talesätt?
– Nejdå, vissa kemiska system går igång när vi blir kära, men andra stängs också av.
Jag blir tyst.
Jag minns ett dygn för sisådär 37 år sedan. Först mötet på busshållplatsen, så festen vi båda skulle på, dansen, promenaden hem genom natten, närheten, förhoppningen, ja övertygelsen att det här var en mycket speciell man.
– Rent lurendrejeri från hjärnans sida, säger Anna-Lena roat och oberörd av mina romantiska minnen. Kärlekens kemi har helt enkelt tagit det säkra framför det osäkra och stängt av delar av hjärnan i pannloben och amygdalan som är misstänksamma, kritiska och oroliga.

Den förälskade kan helt enkelt inte se sin partners fel och brister.

Den förälskade kan helt enkelt inte se sin partners fel och brister. Han eller hon är inlindade i ett rosa skimmer.
Jaha, jaja, suckar jag.
– Och orsaken, säger Anna-Lena, ja, det är förstås att vi ska glömma alla andra män eller kvinnor och inbilla oss att det här är den enda möjliga. Och det är förstås inte sant, i realiteten finns det tusentals män som skulle kunna komma på fråga.
Samma sak, berättar Anna-Lena, händer när vi får barn. Där sitter vi i dagrummet på BB och tittar på de andra föräldrarnas barn, nickar lite diskret mot varandra och tänker: ”Åh vad de andra ungarna verkar jobbiga. Tänk att vi skulle få det bästa barnet.”
När det gäller barnen håller den där föräldrakärleken ofta i sig men i en parrelationer släpper den kemiska blockaden efter ungefär 17 månader, har forskarna upptäckt, sedan går kärleken in i ett helt nytt stadium.
Att det tar så relativt lång tid är förstås för att förälskelsen ska hålla i sig tillräckligt länge för att vi ska hinna med 1: bli gravida. 2: Föda barnet. 3: Hinna göra en unge till.
Så när man till sin egen förvåning upptäcker att han smackar när han äter så har framhjärnan gått igång igen, frågar jag.
– Just det, säger Anna-Lena, och att han aldrig tvättar eller går ut med soporna.
Inte min man, protesterar jag, han är verkligen bra på hushållsarbete. – Tur för dig det.
Men visst har jag också upplevt den där avmattningen, det lite fadda uppvaknandet ur den rosa drömmen. När jag tänker efter kändes det som att nyktra till efter det där behagliga ruset som framkallas av exakt två glas champagne.

KÄRLEK STADIUM 5 Beroendet
– Då är det dags för nästa stadium, den fördjupade relationen, säger Anna-Lena, eller med ett annat ord beroendet.
Nej, nu får du förklara.
Om Lusten och Passionen är till för att vi ska lyckas välja en partner och sedan älska och älska fram ett antal barn, så är nästa skede i kärlekens kemi till för att vi inte ska lämna varandra, berättar Anna-Lena. Plats på scen för oxytocinet och vasopressinet.

Lägg ner tidningen en stund och smek dig själv på underarmen i ungefär samma takt som när man kelar med en hund. Om forskarna har rätt så har du nu förändrat kemin i din egen kropp och framkallat det lugnande hormonet oxytocin. Känner du dig lite skönt avslappnat? Om inte, ta några tag till.
Först trodde forskarna att det bara var amning som framkallade oxytocinduschar, ammande mammor blir ju lite lummigt beslöjade och är rätt avkopplande att sitta bredvid. Men nu vet man att alla former av lugna smekningar på framsidan av kroppen, både på män och kvinnor, åstadkommer samma sak. Ju mer två människor är nära varandra, ju oftare de tittar in i varandras ögon, snusar på varandras kroppar, smeker, håller handen och talar förtroligt desto mer beroende blir de av varandras kemiska flöden.

Ju oftare två människor är nära varandra desto mer beroende blir de av varandras kemiska flöden.

När östrogenet och testosteronet pockar på behöver vi inte längre gå på jakt, när dopaminet vill kicka igång vet vi vem vi ska ringa och när oxytocinbristen skriker i kroppen skickar hjärnan ett meddelande: Kryp upp i soffan och borra in näsan i den där särskilda gropen vid nyckelbenet.
Så istället för passionen inträder nu ett ömt begär, som med tiden blir allt mer tvingande: Han är hos mamma i Kramfors och du kan inte låta bli att ringa flera gånger. Hon är på affärsresa och det är så förtvivlat tomt i sängen.
– Det där, säger Anna-Lena, är ren och skär abstinens. Beroendet kan vara en skön känsla av igenkännande för de par som fortfarande trivs i varandras sällskap. Men om något händer, om man måste gå åt var sitt håll, då blir njutningen till en prövning.
– Oavsett om man vill skiljas eller inte så kommer kroppen inte att förstå, säger Anna-Lena, den kommer att ropa efter den andre. Det kan vara lika svårt att vänja sig av vid kärlek som att sluta äta socker eller röka. Det handlar om ren avgiftning, om att kroppen måste lära sig att just de här kemikalierna från just den här personen måste den vänja sig av vid.
Och enda sättet att lyckas, säger Anna-Lena är att hålla emot och inte ha kontakt.
En slags kognitiv kärleksterapi?
– Ja, det skulle man kunna säga.
Efter ett par månader har polletten trillat ner och kroppens celler har slutat att längta och det är då många fäller den där repliken: ”Jag kan inte förstå att jag inte skiljde mig för länge, länge sedan.”
Men är verkligen alla relationer bara en fråga om kemisk tillvänjning, Anna-Lena, finns det ingen evig outtröttlig kärlek?
Hon skrattar och säger att det finns hopp, att det finns par som levt ihop i 25 år och som fortfarande är djupt förälskade i varandra. När forskarna studerar deras hjärnor så finner de både hög aktivitet i de delar av hjärnan som tyder på djup närhet och mogen kärlek och dessutom är det fortfarande lika full fart på dopaminet i det passionerade förväntningssystemet som om de två träffades alldeles nyss.

ANN LAGERSTRÖM
©lagerstrom.nu
Artikeln först publicerad i Tidningen Vi nr 7 2011
FOTO enligt Matthias Ripp Creative Commons

ANVÄNDA OCH DELA
Dela gärna den här artikeln via länk på nätet.
Vill du skriva ut artikeln och dela den med andra eller använda den i undervisning eller på en kurs får du gärna skriva ut och kopiera den om du anger källan lagerstrom.nu. Men om du vill publicera den på din egen sajt eller i någon annan form av publikation måste du kontakta mig.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPrint this pageEmail this to someone

You Might Also Like

No Comments

Vad tänker och känner du?